Och ett litet tag kvar innan det blir mat i det här huset... Mor o far kommer och äter lunch med mig, och de har med sig potatis som ska kokas till köttfärslimpan som står på lunchmenyn i det här huset :) Men hungrig är jag.. Och halsbränna har jag fått... Det känns lite tjatigt... Men går ju över tillfälligt om man stoppar något i munnen! :)
Igår var vi till spec mvc i Hudik... Märks vilken kunskapsskillnad det är där jämfört med i Uppsala! Men inte mycket att göra något åt... Uppsala "vill inte ha oss" innan barnet "kan" överleva... I alla fall enligt Hudik. Men fattar de inte att när barnet "kan" överleva och om de då har den här hjärtsjukdomen, då KOMMER det inte att överleva... Ska det vara så svårt att förstå?!
Fick i alla fall se ett ultraljud igår... Någon rörde sig väldigt mycket :D och ett tickande hjärta fanns det där än så länge! Känns så skönt! Den rörde på de små armarna och benen och sprattlade och guppade runt :) Läkaren tyckte att den var väldigt aktiv :) Så det är ju skönt. Men det har ju både Emelie och Elsie varit med när vi sett dem på ul...
Jag känner någon sorts panik för tillfället... Förstår inte hur jag ska få den att lugna ner sig heller... Panik över livet och situationen... Crisse säger att det här i alla fall kommer vara sista gången vi provar att få barn tillsammans om det inte är så att barnet överlever nu.. På något sätt känns det sorgligt.. Att han säger så. Att vi kanske aldrig mer kommer få ett barn som är vårt, hans och mitt.. En del av oss var... Men jag förstår vad han menar. Och jag orkar inte hur många gånger som helst. Orkar inte hoppas och längta, känna och må, och så går allt åt helvete.
Så därför måste allt gå bra den här gången! Snälla?
Förstår att det känns sorgligt att det är sista gången ni försöker men samtidigt så låter det så klokt och förståndigt,nånstans måste man dra en gräns för vad som är rimligt..Jag förstår verkligen att ni vill ha barn och en gemensamt vore ju underbart men om du inte slutändan inte mår bra då är det inte värt det..
SvaraRaderaDet låter hemskt och det är fruktansvärt sorgligt och jag är ledsen för att det är er verklighet..
Förstår känslan av panik,har den stundvis jag med fast av andra orsaker..Men det jag funderar är,går du och pratar med nån som kanske kan få dig att få kontroll på paniken??
Jag hoppas verkligen att det den här gången går bra,det bara måste gå bra för er..
Va rädd om dig!!Kramar
Jag hoppas verkligen att det ska gå bra för er denna gång och att ni får ett litet knyte att ta hand om och krama och älska. Jag håller mina tummar och tår för er.
SvaraRaderaIngen ska behöva gå igenom detta jobbiga och tröstlösa mörker som det är att förlora sina barn. Orättvist är vad det är.
All lycka till er. Kram Terese (änglamamma)