Emelies 3 årsdag

Har föreläsning idag. Och jag känner mig som en levande död. Likgiltig, sakta gåendes framåt, glömmer att svara på tilltal, glömmer vad jag gör...
Näe idag är verkligen ingen bra dag.
Skönt att de här dagarna är få.

Och jag hoppas att den snart är över...

Emelie, så älskad och saknad. Borta, men aldrig glömd. Gömd i våra hjärtan. Vår lilla ängel!

3 år sedan livet vändes på tvären

Idag är det 3 år sedan vi fick veta att Emelie inte levde. Och att vi skulle få ett dött barn. Och det är 3 år sedan hela livet aldrig mer blev sig likt.
På tisdag är det 3 år sedan jag höll min ängel i famnen. Jag kan inte förstå, ibland ter sig allt så overkligt. Har det verkligen hänt?

Älskade Emelie, hur kunde det bli såhär?

Forskarna ringde förra fredagen med lite preliminära besked, men de ville kika upp en sista sak innan de kunde säga om det de hade hittat (som vi fick förklarat för oss lite snabbt vad det var) spelade någon roll. Så nu återstår 1 månad (som testet de skulle analysera nu tar) och sedan skulle de höra av sig med en återbesöks tid till dem. Och då skulle de ha planerat hur vår framtid kommer bli. Vad kommer hända. Hur kommer livet att bli? Då ska de kunna säga hur deras plan ser ut för att vi ska få ett levande barn...

3 år efter att Emelie föddes kanske vi har ett svar på varför hon dog, varför de alla tre dog, vad deras hjärtfel beror på. Kanske kommer vi inte få något svar. För kanske betydde det som forskarna hade hittat ingenting...
Ovisshet, ja jag börjar nog vänja mig vid det...

Resultat

Jag har fått ett mejl om att forskarna har fått fram ett resultat. Nu avvaktar jag ytterligare mejl för mer information. Det är lovat att komma denna vecka.
Forskaren jag har fått mejl ifrån skrev att hon höll på att samla ett läkarteam för att lägga upp en plan för hur vi ska gå vidare.
Och jag är spänd, lättad, nervös, glad, ledsen, upprymd, förväntansfull, taggad, och hyper skakis inför att få veta vad resultatet är. Det jag funderar mest på är om det är ett resultat som säger "vi hittade inget på de här testerna, det här är nästa forskarsteg. Men så länge om ni vill kan vi göra såhär" eller om det är "det här är orsaken till hjärtfelet, det här kan vi göra åt det, det här är hjälpen ni kan få".... Vet inte vilket jag hoppas mest på. Men en lösning, ett svar, svaret på varför mina barn har fått sätta sina liv till... Det vill jag ha. Ett svar på frågan varför de blev sjuka... Ett som kan lätta mitt mammahjärta eller tynga det ännu mer...

Nervös är ju bara förnamnet. Kan knappt sitta still, måste ha något att göra... Konstant. Plugga är ju nästan uteslutet, den koncentrationen har jag inte...!

Baka, det går rätt bra :)