Jag har fått ett mejl om att forskarna har fått fram ett resultat. Nu avvaktar jag ytterligare mejl för mer information. Det är lovat att komma denna vecka.
Forskaren jag har fått mejl ifrån skrev att hon höll på att samla ett läkarteam för att lägga upp en plan för hur vi ska gå vidare.
Och jag är spänd, lättad, nervös, glad, ledsen, upprymd, förväntansfull, taggad, och hyper skakis inför att få veta vad resultatet är. Det jag funderar mest på är om det är ett resultat som säger "vi hittade inget på de här testerna, det här är nästa forskarsteg. Men så länge om ni vill kan vi göra såhär" eller om det är "det här är orsaken till hjärtfelet, det här kan vi göra åt det, det här är hjälpen ni kan få".... Vet inte vilket jag hoppas mest på. Men en lösning, ett svar, svaret på varför mina barn har fått sätta sina liv till... Det vill jag ha. Ett svar på frågan varför de blev sjuka... Ett som kan lätta mitt mammahjärta eller tynga det ännu mer...
Nervös är ju bara förnamnet. Kan knappt sitta still, måste ha något att göra... Konstant. Plugga är ju nästan uteslutet, den koncentrationen har jag inte...!
Baka, det går rätt bra :)
Håller tummarna för att forskarteamet kommer att kunna ge er ett konkret svar på vad era tre barns hjärtfel har berott på och att dom också har förslag på hur ni kan gå vidare för att få ett levande syskon till Emelie, Elsie och William.
SvaraRaderaStor kram!
Åh, jag hoppas verkligen att ni får besked som ni får nytta av, nåt som gör att det känns som att ni kan komma framåt igen. Håller alla tummar och tår! (och vill gärna läsa din nya blogg).
SvaraRaderaKram!
Håller tummarna för er skull! Kram Helena
SvaraRaderaHoppas ni får veta något som leder till något positivt!
SvaraRadera