Glädjens besked?

Kan man ju tycka.. För min kusin och hans flickvän var det ju så, när de igår på förmiddagen fick sitt barn.. en flicka... Så vitt jag förstått, helt frisk...
Hur kan jag, som egentligen vill glädjas med dem, känna mig så deprimerad av det? JAG HAR REDAN TVÅ FLICKOR !!! som ingen låtsas om.. Som alla glömt att jag mist.. Och som ingen vill räkna som mina... Varför kan inte jag få ett levande barn hos mig någon gång!?
Finns inte ens en garanti för att jag kan få ett friskt och levande barn med Cristofer... För att det är våra kombinationer av gener som skapar det ovanliga hjärtfelet som drabbat 100% (hittills) av våra barn.... BLÄ!

Fredag, ensam hemma igen...

Jaha inte blev Cristofer ledig den här helgen heller... Det är tredje veckan han jobbar full vecka... Och inte vilka tider som helst... Han är hemma till mellan 9 och 11 på kvällen... Sen åker han mellan 6 och 9 på morgonen igen... Så hinner knappt se honom... Lite deppig för det är jag faktiskt. Han har varit ledig 2 dagar på 3 veckor.. Och båda dagarna har det varit saker så att han och jag inte kunnat hitta på saker tillsammans, själva... Äh, känns tråkigt.. Och så lovade han både mig och sig själv att han skulle vara ledig den här helgen, och så har en av de som beställer produkter från honom glömt att säga att den jätte order som han trodde skulle komma nästa vecka skulle vara levererad den här veckan! Så typiskt... Så där rök den helgen...

Så idag ska jag med Crisses föräldrar ner på stan och äta lunch... Ja det är ju lite sällskap iaf :) Resten av dagen vette katten vad jag ska göra... Det har jag inte bestämt mig för än... Mamma tyckte att jag skulle baka bullar, det sade hon igår när jag pratade med henne.. För hon ville ha lite bullar.. :) De är ju på en liten semester runt i Sverige nu, tyvärr är det ju dåligt väder överallt..!

Var i Falun på skrivarträff måndag till tisdag.. Det är ju en liten historia i sig det också :) haha. Glömde plånbok med pengar till tåg hemma.. Men det löste sig i alla fall :) Åkte bil med mamma halva vägen och när hon skulle släppa av mig på stationen så märkte jag att min jacka hängde kvar i deras hall.. Och i jackan låg alla pengar... och busskort... Men men :) Det löste sig!

Nu sitter jag bara och väntar på ett samtal så att jag kan få åka ner på stan någon gång och få lite mat i magen.. Börjar bli lite sugen på något matigt...

Äntligen lite regn!

Äntligen regnar det! och det behövs... Känns skönt!

Har inte orkat vara så aktiv här nu. Orkar kanske inte det för tillfället... Mår som jag mår.. Och då orkar jag inte mycket... Egentligen så orkar jag inte ens det jag borde orka. Orken finns inte... Kanske förvirrande... Men på något sätt så har det en klar mening för mig...

Funderar om jag ska sätta mig ute på bron och lyssna på regnet och äta lite mat... Om det inte regnar så mycket att det skvätter in....

Orkar inte med alla turer fram och tillbaka igen.. Hur länge ska vi få gå den här gången innan vi får veta hur det ligger till? Oro och orkeslöshet är allt jag känner... Och alla hemska dofter och illamående såklart...

Japp då var vi på g igen...

Allt fler tecken pekar framåt.. Åt hållet jag längtar och fruktar åt... Jag önskar att allt vore som vanligt.. Fast ändå inte. Att allt vore ovanligt kanske snarare... Att man mådde bra.. Slapp gå igenom dessa faser igen.. Både de fysiska och psykiska.. Redan såå många kontroller... Hoppas det fortsätter så. Fast just nu är det bara att vänta.. Vänta och frukta... Rädd för framtiden som väntar... Den jag väntat på så många gånger, kommer jag få den nu?

Hur ska man våga längta och hoppas på en framtid jag redan skulle ha haft?

Slag i magen....

Verkligheten slår mig ibland, hårt, som ett slag i magen... Jag tappar andan och försvinner en stund... För att sen inse det jobbiga i hela situationen... Det ska inte behöva vara såhär! Livet ska inte behöva vara orättvist. Varför kan inte folk förstå ens känslor?

Att säga att vi är unga och har många år på oss att få barn, vad hjälper det oss? Att trösta oss med att vi i alla fall inte har svårt för att bli gravida, vad hjälper det oss? Om vi bara får sjuka barn varenda gång? Barn som inte överlever vecka 25? Vad är det som är så positivt med det? Men oj det är ju sååå kul att få begrava barn, jo men det är nog vårt mål i livet. Förstår ni inte vad det är ni säger? "misslyckas ni igen så är det ju bara försöka igen. Någon gång måste det gå bra".... Ja femton barn senare? eller ?

Varför tror ni att det är så lätt? Bara för att vi blir gravida är det inte sagt att vårt barn överlever! Fattar ni inte det? Förmodligen överlever det inte... så de så... Och det gör förjävligt ont.... redan!

Hemma igen

Efter en helg i Norge och besök hos Crisses bror...! Det var full fart och otroligt trevligt! :)
Kul när man hittar saker man delar med andra, erfarenheter och upplevelser....

Sitter och väntar på att Agnese ska komma med bussen till stan vid 12 idag. Har inte träffat henne på flera år, men nu kommer hon och ska vara hos oss ett tag :) Ska bli "spännande"... Mycket att ta tag i skulle jag tro... Men det ska ordna sig! :) Allt kommer bli bra...! :) Och ska bli så mysigt och kul att träffa henne igen! Har inte träffat henne sen jag träffade Crisse... Och det är nåååågra år sedan nu :) Med tanke på att jag och Crisse har varit förlovade i över 3 år... Och tillsammans längre än så :)

Annars är man rätt nollställd.. Men livet knallar på!

Sitter här och funderar "vad har jag gett mig in på"!

Ibland tänker hjärtat snabbare än hjärnan... Och ibland blir man mer osäker än annars......

Måndag

Jaha vad flitig jag var att uppdatera bloggen idag. Har inte så mycket annat för mig. Så passar på att göra det :) En annan dag kanske jag inte hinner....

I fredags försöker jag komma ihåg om vi gjorde något speciellt eller något roligt... Men tror inte det hände så mycket kul... Jo jag träffade Emma! Det var kul! :)
I lördags var också en dag det inte hände så mycket på. Det var så otroligt varmt! Som varmast på våran framsida hade vi 44 grader... Så var inte riktigt så man ville vara där.. Åkte ut till Crisses föräldrar ist, och där var det "bara" 36 grader... Nästan svalt!? Så vi var väl där en del på eftermiddagen och så tvättade vi bilen och lite sånt pyssel... Sen på kvällen åkte vi ut och hade lite spelkväll där, blev rätt mys! :)
I söndags hände inte så mycket speciellt heller. Crisses pappa hjälpte oss sätta upp duschdörrarna uppe, så nu har vi gjort klart duschen! :) Bara lite annat som fattas nu! :) Smått och gott sånt där... Men börjar bli riktigt bra! :)
Sen var vi till mor o far när de kom hem igår kväll. Hälsade på lite och bara mös i värmen :)

Nu är crisse på hemväg... Men dröjer ett tag till innan han kommer hem... Så kanske hinner jag somna i soffan! :)

Och har jag tur så är det bara 8 dagar innan Milla kommer upp igen! :) LÄNGTAR!

11,3%

Och hur mycket kommer man upp i då? 73% innan det är slut... Kanske kan man hålla ända till december. Le lite grann fram tills dess... Så får man inte tänka!

Men då var man negativ igen då... Men svårt att se en ljusning, även om man vill hoppas och längta... Önska och vänta... Näe... Skitsamma... Tar dagen som den kommer, morgondagen sker inte förrän imorgon och idag kommer aldrig mer tillbaka...!

Sockerkaka i ugnen och finbesök väntas av Jennifer

Tankar

Kan inte alls koncentrera mig idag och göra det jag borde göra... Tänker för mycket...

Nervös inför torsdagens sjukhusbesök... Hatar att gå till sjukhus, särskilt när man inte vet vad som kommer hända efteråt.... Är nervös och rastlös. Glad och ledsen. Känner mig lyckligt lottad samtidigt som jag är förbannad över mitt öde... Men det är väl så det kan/ska vara?

Jag och Cristofer pratade en del igår om våra flickor. Och vi konstaterade att trots det som hänt så är vi lyckliga att vi kunde få dem. Att vi faktiskt kan få barn. Enda problemet är ju den där lilla biten att få dem att överleva (ääh big deal?!). Blir förbannad på att ingen kan säga att vi kan få friska barn tillsammans. Hatar den tanken. Varför ska det bli såhär när man älskar någon så som jag älskar honom?

Till helgen ska vi till Crisses bror i Norge. Ska nog bli trevligt...! Tror jag :) Hans fru är ju norska, och jag har svårt att förstå vad hon säger :) Så det kan bli lite jobbigt :) Men kul att träffa alla igen! Var ju ett tag sen sist (februari -09).  Sen hoppas jag på att de kan fixa mjölkfritt till mig :) Men tror att Veronica har koll på det, så att det inte bara blir laktosfritt! :)
Men sen har de ju fått för sig att jag och Crisse måste gifta oss, och gärna när vi är där... Haha, glöm det! De ska allt få åka till Sverige om de vill vara med på vårt bröllop! :) sådeså!

Är så otroligt trött... Skulle vilja lägga mig och sova igen.. Men ska träffa Jennifer idag på förmiddagen, förmodligen iaf. Så måste nog hålla mig vaken ! :)

Emelie och Elsie, mammas vackraste, hoppas ni vakar över oss där uppe och försöker styra så att vi kan få lite lycka i vårt liv igen...!

Sommar sommar sommar!

Äntligen lite värme! Fast vi hade ju varmt förra veckan också... Men nu har vi haft några dagar med dåligt väder. Så solen och värmen är välkommen tillbaka! :) Lite för varmt på vår framsida just nu... Men så skönt! :) Fäller upp parasollet och njuter!

Är så sugen på att riva ur landet och göra om det.. Har så mycket idéer med vårt största land just nu... Men vet inte om det kommer bli något av med det... Crisse är väl lite små negativ, fast det är nog mest att mina idéer alltid kräver lite arbetsinsats av honom.... Eftersom han inte vill att jag ska slita ut mig... Ibland är man lite glad att man har muskelsjukdom :) Rätt kul att kolla på när andra jobbar :)
Men skulle vilja att rhodedendron (ursäkta stavning?) skulle flyttas lite under helgen... Vill så gärna göra vår framsida lite större och landet lite mindre... Kunna få ut ett stort  bort på framsidan utan problem.. Vore inte helt fel! :)

Annars är det hyfsat idag tycker jag. Lite sådär allmänt däsig... Men men. Det händer att man är det. Ska inte klaga!

Ge mig mitt mirakel? Låt det stanna hos oss.... den här gången... Snälla...?!

Känslor

Ibland är det alldeles för mycket som pågår inom en samtidigt.. Glädje, sorg, förtvivlan, oro, ångest, förväntan... Vilket ska man orka lyssna på?

Idag träffade jag Emma en snabbis :) Skönt med någon som kan få upp mungiporna när allt känns långt nere...! Tackar för det!

Måste bara uttrycka min glädje och tacksamhet för Annica, en annan änglamamma, som skriver så fina kommentarer till mig! Tack! Det är så skönt att kika bloggen och se dina fina kommentarer, jag känner mig mycket mindre ensam! Det betyder massor!

Idag är en sån DÄR dag. Som bara ÄR. Som man kanske inte vill ska vara. Men som ÄR. Och har varit. Och kommer och bli. Och man blir så yr av alla tankar. Ibland är planera framtiden det enda man orkar, och ibland känns allt för mycket...

Vill bara att mardrömmen ska vara över...

Tredje gången gillt tack?