Allt fler tecken pekar framåt.. Åt hållet jag längtar och fruktar åt... Jag önskar att allt vore som vanligt.. Fast ändå inte. Att allt vore ovanligt kanske snarare... Att man mådde bra.. Slapp gå igenom dessa faser igen.. Både de fysiska och psykiska.. Redan såå många kontroller... Hoppas det fortsätter så. Fast just nu är det bara att vänta.. Vänta och frukta... Rädd för framtiden som väntar... Den jag väntat på så många gånger, kommer jag få den nu?
Hur ska man våga längta och hoppas på en framtid jag redan skulle ha haft?
Jag vet hur det känns att förlora ett barn, men inte hur det känns att förlora två. Jag beklagar verkligen, ingen skulle behöva uppleva det. Vi förlorade vår dotter i april, hon heter också Elsie precis som er lillasyster. Fast vår dotter heter det i andranamn. Hoppas verkligen att det slutar lyckligt nästa gång! Kram från en annan änglamamma
SvaraRaderaHar börjat fundera lite här.Är du Gravid igen kanske?.....Isf grattis! Jag håller alla tummar jag har för er=)
SvaraRadera