Kan man ju tycka.. För min kusin och hans flickvän var det ju så, när de igår på förmiddagen fick sitt barn.. en flicka... Så vitt jag förstått, helt frisk...
Hur kan jag, som egentligen vill glädjas med dem, känna mig så deprimerad av det? JAG HAR REDAN TVÅ FLICKOR !!! som ingen låtsas om.. Som alla glömt att jag mist.. Och som ingen vill räkna som mina... Varför kan inte jag få ett levande barn hos mig någon gång!?
Finns inte ens en garanti för att jag kan få ett friskt och levande barn med Cristofer... För att det är våra kombinationer av gener som skapar det ovanliga hjärtfelet som drabbat 100% (hittills) av våra barn.... BLÄ!
Du lämnar så fina kommentarer hos mig så jag blir alldeles rörd,det är så skönt att veta att det finns dom som tror och hoppas för vår skull när jag själv kanske inte alltid gör det..
SvaraRaderaDet gör så ont att läsa om er ovisshet,att ni inte har en aning om vad framtiden kommer föra med sig..
Jag kan inte förstå det helt och fullt men jag kan förstå lite grann,ovissheten är jobbig oavsett vad det handlar om..
Jag hoppas,hoppas verklgien för er skull att ni får en levande barn..Och jag önskar jag kunde göra nånting..
Jag finns här när du vill och bara så du vet så räknas era flickor,dom är er och ingen kan ta i från er dom..Människor glömmer nog inte att vi mist och förlorat men deras liv går vidare,andra människor har inte haft samma relation med våra barn som vi haft..
Jag hoppas verkligen ingen glömt er sorg och er förlust,jag hoppas att andra kommer ihåg era flickor men bara glömmer säga det till er..
Jag vet inte hur mycket det hjälper men jag räknar era flickor,jag ser det som era barn..
Va stark gumman och var inte stark om du inte orkar,det är okej att vara ledsen och orolig även om inte Christofer kanske inte alltid förstår..
Gråt och ta nya tag..
Håller tummarna!!Kramar