Känner mig orolig långt in i själen.. Har i mitt inre börjat ha nedräkning... Till flera saker. Det är mindre än en vecka kvar innan vi ska till spec mvc igen, ska dit den 22:a. Det är ca 3 veckor till ordinarie ultraljudet... Det är kanske runt 5-6 veckor kvar innan vi ska till uppsala första gången... Och det kanske bara är 8 veckor kvar med bäsen... Kanske är den här graviditeten snart över den också... Kanske måste vi snart begrava vårt tredje barn... Kanske kommer jag aldrig få gå med min fina barnvagn, med ett underbart barn i.... Kanske kommer jag aldrig föda ett levande barn... För mycket kansken som kan bli verklighet....
Konstigt nog är jag rädd, inte för att det ska bli som de andra två gångerna, näe konstigt nog är jag rädd för att allt ska gå bra. Jag är rädd att barnet ska leva och inte vara sjukt... Vad kommer det dö av då? Det känns som att jag aldrig kommer få uppleva ett levande barn... Varför ska man behöva bära runt på den känslan?
Imorgon bär det av till Åland med orkestern. Blandade känslor. Kommer sakna min trygghet hos Cristofer, men det blir säkert jätte kul. Och tiden går säkert snabbt. Men jag kommer sakna den tröstande blicken han har när han ser att jag är nere.. Och de orden som värmer... Snart är det söndag kväll....
hej..det kan finnas en risk att du får det här två gånger men det blev något knas första försöket..Tänkte bara säga att jag har länkat till dig i min blogg och hoppas det är ok och det finns inget krav på att skicka vidare..Hoppas du(ni) mår bra..Kramar
SvaraRadera