Dagarna går för snabbt! Hinner inte alls krångla med min dator (som jag tror äter klister eller något, för jäklar vad den segar sig!) och uppdaterar bloggen alldeles för lite!
Dessutom vet jag nog inte vad jag ska skriva...
För mitt huvud är tomt, eller för fullt... Det beror på hur man ser det. Jag vet inte hur jag ska kunna uttrycka alla mina tankar, så då låter jag bli.
Mitt liv är för tomt, det fattas alldeles för mycket just nu... Och jag orkar inte med att det gör det. Därför är det oftast lättast att ignorera det faktum att det är så. Att det har hänt. Att vi ens har fått barn. Fast det går ju inte så bra. Men jag försöker intala mig själv att så farligt kan det ju inte vara så att jag måste hålla det kvar i tankarna.... Försöker trycka in de ord som andra säger i mitt tankesätt... Det där med att det inte är så farligt, att "missfall" är så vanligt... Och att det "kanske inte var vår tur just nu", det kanske "var meningen att det skulle bli så". Men jag kan inte. Jag kan inte förneka allt. Låtsas som att mina barn var missfall och som att det inte är så farligt. Jag kan inte hitta någon anledning till att vi fått vara med om det. Och varför vi inte ska kunna få ha det lite enkelt... Varför vi inte kan få vara normala... Eller varför inte ett enda av våra tre barn finns här med oss....
Och ja, jag är i en svacka. Jag har en period då gravida och små barn är väldigt jobbigt att se, veta om, höra talas om, möta... You name it... Och än en gång har jag gått in i läge "noll". Den där tomma lilla bubblan där "inget" kan hända mig. Ignorerar jag världen kanske det slutar göra ont.
NJäe, vart nog inget positivt inlägg... Men varsågod, lite tankar från mig på en torsdagskväll... Och jag behöver ingen som säger att jag är negativ... För det vet jag om.
Och jag vill heller inte ha några kommentarer om att jag ger mig på gravida eller något sånt. För det är inte det jag gör.
Och ni som mist barn kanske förstår mig? Att man har dessa svackor? Att graviditeter och små barn är underbart, men ibland orkar man inte med?
Nej nu måste jag gå iväg från surr-maskinen (läs datorn) och göra lite nytta innan det är dags att sova. För imorgon bär det av till högskolan och grupparbete, jippi..... Just nu som jag bara skulle vilja ligga kvar i sängen utan att gå upp på hela dagen...
Väntar på ett positivare jag, en positivare dag. Och så ska jag försöka uppdatera då. Så ni får se att en glad jag är här rätt ofta ändå.... När dagarna är lite roligare än idag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar