Förvirrad jag...

En lite förvirrad jag sitter nu i soffan och ugglar...

Idag är jag ledig, imorgon jobbar jag, sen är jag ledig i en vecka ons-ons för en mini-semester. Det ska bli så underbart att bara vara med Cristofer i en hel vecka!!! Han och jag lediga tillsammans! Som jag längtar!

När vi varit lediga färdiga, dvs nästa torsdag, då ska Cristofer på personalfest och på fredagen jobbar jag igen. Vardagen kommer att komma till oss veckan därpå, och den är efterlängtad. På många sätt. Jobb endast mån-fre (för det mesta) för Cristofer och även för mig. Blir plugga mån-fre och några dagars extrajobb. Blir skönt. Kommer vara fullt upp, men jag saknar det! Att ha fullt med saker att göra. Då slipper man hinna tänka så mycket!!

Ändå känner jag mig förvirrad. Jag skulle så gärna ha en annan vardag. Ett jobb jag trivs ok på, en vardagsrutin, ett barn att komma hem till, någon att ta hand om, älska, vara där för, så som jag ville vara för våra tre änglar. Men den vardagen finns inte. Och jag vet inte om den någonsin kommer infinna sig så som jag trodde den skulle göra för fyra år sedan.

Men en dag, då ska jag ha hittat den där underbara meningen med varje dag. För en dag kommer världen att snurra runt och ljusna på ett annat sätt än idag. En dag ska vi ha en underbart hektisk, jobbig, knepig, trixig, knasig, fullt-uppig vardag här också.

En dag kanske jag kan börja känna mig "normalare" igen.

Men just nu, är vardag efterlängtat. Även om det inte är vardag så som jag önskar att det vore...