Livet rullar på, i full fart. Hinner inte med tiden känns det som. Det har redan blivit andra halvan av oktober, och jag som nyss hade februari... Hur gick det här till?
Snart är det november, sen december. Sen är det ett år sedan William föddes. Och jag kan inte förstå vart tiden har tagit vägen. Den har bara försvunnit. Konstigt.
jag känner att jag mest bara upprepar mig här. Det kommer inte några nya ord. Några nya händelser. några nya vinklingar. Jag har nog kört fast.
Men en känsla som förföljer mig är känslan av misslyckande. hur jag har misslyckats. Hur jag misslyckades att få friska barn, hur jag misslyckades med att hålla dem vid liv, hur jag misslyckades och födde döda barn. Hur jag inte kunde göra något. Hur jag inte gjorde något.
Varför slogs jag inte mer för att de skulle ta ut William?
I tisdags när jag var på föreläsning så pratades det en del om "rätt och fel". Att många inte tycker det är okej med aktiv dödshjälp, men att passiv dödshjälp är okej. Som exempel tog min professor upp om jag kunde rädda livet på fem människor genom att knuffa en man framför ett tåg skulle många tycka att det var fel. Men om mannen istället ramlade och jag passivt stod på sidan om och livet på fe andra människor räddades så är det mer acceptabelt.
Jag kom då att tänka på William. Och hur läkarna inte ville ta ut honom eftersom han inte hade så stor chans att överleva (det skulle ha blivit aktiv dödshjälp) men istället tyckte de att det var helt okej att lämna honom i magen fast de visste att han inte skulle överleva (passiv dödshjälp). För de visst, och vi visste, att han skulle dö. Sen att vi inte ville ta in det och att läkarna hoppades att de hade fel, det är en annan sak...
Ibland önskar jag att hans död varit "aktiv". Tänk om han hade levt när han föddes. Att han dött i mina armar, på mitt bröst. Att jag fått se en rörelse. Att han i mitt huvud inte alltid "sett" död ut...
Ibland funderar jag om jag gjort rätt val när det gäller inriktning på mina studier. Och ibland känns det bara som att inget annat hade varit möjligt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar