Kikade igår på ett nytt program på tv3 som hette Sanning&Konsekvens. Igår handlade det bla om att 450 barn dör varje år i magen i slutet på graviditeten, kanske så många som 1/3 av dem hade kunnat räddats. Jag kollade, och jag tyckte programmet var helt okej! Jag tyckte det visade det ur alldeles rätt synvinkel, även om det alltid finns små saker som kan göras bättre, så på det hela taget skit bra!
Våra barn har aldrig kunnat räddats, anledningen till att de har dött har varit så annorlunda än vad de syftade på i programmet, men andra barn. Andras barn. Har kunnat räddats. Och det gör mig så ledsen och förbannad, att det inte verkar vara en mer prioriterad fråga.
När jag och Cristofer tittade på programmet igår kände jag igen mig i så mycket som de två mammorna som medverkade sade. Och Cristofer sade flera gånger "sådär sade du också, så där tänkte du också"!
Vi hamnar nog i väldigt lika tankebanor när vi förlorar barn. Många av oss.
Och det är skönt att känna igen sig. Faktiskt. Hemskt. Men skönt. Man är inte ensam. Det finns fler.
Och just nu behöver jag och Cristofer något positivt i livet, så därför spånar och planerar vi en massa. Och det är skönt att ha huvudet fullt med annat än bara jobbiga tankar!
Japp jag och min man kände likadant också. Det var ett bra program. kram kram
SvaraRadera