Imorgon är dagen D....

Okej, nu börjar nerverna svikta.. Kan inte alls koncentrera mig.. Att vikariera var inte så roligt idag... Hade inte alls lust att ta hand om några elever.. Men gjorde ändå mitt bästa. Fast jag hade huvudet någon helt annanstans... Det känns som att min koncentration har tagit semester tillsammans med resten av min hjärna, de hälsar att de eventuellt återkommer till helgen. Säkert är det dock inte...

Vet inte vad jag förväntar mig att mötet på akademiska i Uppsala imorgon.. Förmodligen kan jag inte förbereda mig. Jag vill bara gråta och skrika för den här lättnaden att vi äntligen får komma dit och få veta om de fått några klarheter kring Emelie och Elsies död. Vi är inte bortglömda...

Näe kan inte ens koncentrera mig på att skriva blogg...


Önska oss lycka till.. Och hoppas att vi slipper jobbiga besked...