Mer tjaffs såklart! :) Härligt... Denna gång med CSN. Jäkla försäkringskassa att krångla till det. Så, nu måste man hitta alla sjukskrivningspapper, moderskapsintyget, och för säkerhetsskull så ska jag väl ringa till sjukhuset och be att någon skriver ett ordentligt papper där det står vad som hänt, så att ingen kan ifrågasätta det!! Blähä! Jo, och försäkringskassan har INTE godkänt hela min sjukperiod. Februari till 14 mars är godkänt. Men inte 15 mars till 14 april. Nehe och varför inte? Enligt beslutet jag fick så stod det att det var pga att jag haft csn stöd. Men inte enligt CSN. Näpp. Det har ingen betydelse. Det enda som är, är att jag inte får pengar för sjukskrivningen, logiskt tycker jag. Men enligt försäkringskassans papper så är det pga att jag varit studerande enligt CSN. Så nu står man i kö till försäkringskassan. Eller ja, de får ringa upp mig! HA! Så ska jag fråga vad det rör sig om! Jävla tjaffs hit och dit!
Så det är nog iaf bäst att ringa till sjukhuset och be om utförligt papper, och sen ringa min husläkare och be om kopior på sjukskrivningen. För såklart har lilla jag tappat bort de papprena, också. Och moderskapsintyget hittar jag inte heller. Typiskt!
Haft min lilla pappa här på pannkakslunch i solen och värmen :) Härligt!
Jo och så har vi fått två inbjudningar. En till ett (två) dop. Är mitt nyaste kusinbarn Bror, född precis runt när Elsie dog, och hans syster (som jag inte är släkt med utan är mammans barn från ett tidigare förhållande), som ska döpas. Jag tänker inte gå. Är det konstigt? Jag som alltid varit släktkär förut? Näe jag tycker inte det. Det kommer finnas en rätt liten bebis, får man väl ändå kalla någon som är född i januari?, där och jag klarar inte det. Då bryter jag ihop.
Sen så har jag två kusiner till som ska ha barn, eller ja deras flickvänner då. Och jag klarar inte det. Två gravida, varav en höggravid, och en bebis på samma gång? Jag mår illa!!!! HJÄLP! Går inte. Paniken infinner sig! Ångestattacken kom smygandes....
Sen fick vi också en inbjudan till bröllop mellan samma kusin som har barn som ska döpas och hans flickvän. Så jippie eller inte. Jag kommer inte gå på det heller. Det handlar om bröllop i augusti. Dvs, det kommer finnas två bebisar, varav en kommer födas i juli, och en rätt stor gravidmage. Hur dum tror ni att jag är? Klart jag inte åker. Kan ju inte sitta på ett bröllop och må skit? Det går inte! Jag klarar inte gravida och små bebisar just nu! Kan bara inte!!!! Jag mår så dåligt ändå om dagarna. Varför är inte jag värd att vara rosaskimrande gravid eller nybliven strålande förälder?!
Förresten har en kompis till Cristofer, de bowlar tillsammans, fått barn. De hade datum 2 dagar innan vi hade datum med Elsie. Det är för mycket med det här.
Varför ska folk som får levande barn klaga över småsaker? Jag förstår inte det...! Än sen om ni inte kan amma? Era barn lever, de får åka med er hem, ni får ha kvar dem, se dem växa upp, hålla dem, känna dem andas, höra dem skrika, se de röra sig... Vad klagar ni på? Jag skulle ge allt för det. Allt för lite sömnlösa nätter av mina barns skrik. För då skulle de LEVA!
Äh, vissa av er kanske förstår... Andra inte...
Less...
Inte alls konstigt att du inte vill och är det någon som inte förstår det så är det deras problem..
SvaraRaderaJag hoppade själv över mitt gudbarns dop,jag förlorade ju flickorna i december och mitt gudbarn döptes i januari och någonstans så måste man inse att man har ju faktiskt begränsningar..Det viktigaste är ju att du mår bra,barnen kommer döpas oavsett om du är där eller inte och bebisarna kommer inte komma ihåg om du är där eller inte..
Jag upplever också att alla ska ha barn och att alla klagar på småsaker..Vakna nätter pga bebisgråt är väl ingenting om man jämför vakna nätter pga oerhört smärtsam saknad..
Jag måste haft en ängel till handläggare hos försäkringskassan för jag hade inga problem men jag läser på många ställen att andra har det,hoppas att det löser sig..Kramar