Och nervös för det är jag! Har ingen aning alls vad det kommer komma för dom från dem.. Och på något sätt gör den där ovissheten ont... Tur jag ska till min kurator idag... Så jag kan ventilera lite... Tror jag var ute lite i för god tid imorse... Var helt färdig, ätit frukost, duschat och klätt mig, före 9... Gick upp runt 8... Trodde jag skulle vara segare... Men näpp :) idag var jag tydligen inte det... Så nu sitter jag här.. Och väntar på att tiden ska gå så att jag ska börja åka nedåt staden.... Ut och cykla i solen och kylan..! Crisse jobbar idag.. Men slutar förmodligen så han är hemma före 4... Så då ska vi ta tag i lite land.. Snacka om att det behövs! Igår blev han helt ledig... Var lite knepigt men fortfarande skönt... Och imorgon är han ledig, finns inget för honom att göra då.. Så tyvärr blir han ju ledig då... Men imorgon är inte jag ledig :) Då sa jag vikariera som tvärflöjtslärare igen :) Vissa ser jag fram emot att ha igen, andra ser jag mindre fram emot... men men :) så är det väl alltid :) Alltid någon som ska vara på tvären...
Efter att de här två dagarna har gått, är det torsdag.. Kan inte förstå det. Undrar om jag kommer kunna sova natten till torsdag.. Är så himla nervös för vad de säger... känns som att man väntar på en dom för framtiden... Hjälp säger jag bara...
Ibland funderar jag en hel del, eller ja det gör jag väl alltid.. Men ibland funderar jag mer... Tänk att det redan är över ett år sedan som vi fick och förlorade Emelie... Och det är strax över 4 månader sedan vi fick och förlorade Elsie. Två flickor. I en släkt där ingen annan verkar kunna få flickor, har vi fått två...! :) Det är rätt häftigt ändå... inte för att det spelar mig någon roll. Och nästa gång vi ska ha barn spelar ännu mindre roll vad det är, huvudsaken den lilla tänker överleva.. Vill verkligen inte begrava ett barn till.. Det vore för mycket för mig... Man kan fundera varför vi måste gå igenom det här, om och om igen.. För det är så det känns just nu... Det känns som att vi aldrig kommer komma hem med ett litet barn... Det spelar ingen roll hur många gånger vi blir gravida så känns det som att alla de gångerna också kommer sluta med begravning. Kan det vara för att man inte vet något annat?
Min psykolog har sagt att vi får försöka visualisera oss hur det kommer vara när vi får ett levande barn. Hur stort det kommer vara jämfört med Emelie och Elsie. Hur det kommer kännas att hålla det, höra det skrika. Men allt det där gör mig bara gråtfärdig. Känns som att det är ett drömscenario som aldrig kommer att hända mig... Varför?!
Hoppas på bra besked från Uppsala iaf... Att vi kan få åka hem och tapetsera barnrummet och drömma.. Och bara vänta och längta tills nästa gång vi blir gravida. Att äntligen få börja hoppas igen. Väcka drömmen om ett levande barn...
Nu klipper de gräset här utanför på allmänningen.... Och jag ska väl försöka borsta tänderna och kanske leta lite musik inför min lilla cykeltur :)
Resonerar likadant,spelar ingen roll vad det blir bara bebisen andas och mår bra,att vi får med oss en bebis hem..Och hoppas verkligen att torsdag kommer med något positivt..Precis som du skrev så kan man ju inte ha otur jämt så håller tummarna att ni får ett syskon 2011..Kram
SvaraRadera