Höstrusk

Idag är det inte alls trevligt väder... Regn och rusk... USCH!

Men jag känner mig som vädret. Därför sätter jag på spotify, tar fram spellistan som jag döpt till "tröst&gråt" och fäller tårar för de barn jag har. Som jag aldrig mer får hålla i min famn, inte i det här livet... Inte nu. Inte när jag saknar som mest....

Har fått kallelse till akademiska i Uppsala. Vi ska träffa ultraljudsspecialist och en barnkardiolog. Fast barnkardiologen lyckas ju vara ledig precis den dagen vi ska ner, så ska få åka till Astrid Lindgrens barnsjukhus istället och träffa en barnkardiolog där. (barnkardiologer är specialister på barn/foster hjärtan). Efter att vi varit i Stockholm ska vi till Uppsala och träffa den andra specialisten där. Han ska kolla bl.a. flöde i moderkaka och navelsträngen. Ska dit den 19 oktober. Så håll tummarna då, snälla?

Var på RUL i tisdags. Fick även utskrivet blodförtunnande medicin då. För att läkaren i Uppsala tror att det kanske kan "köpa lite tid" och göra flödet i moderkakan bättre. Jag håller mina tummar!

Igår fick jag veta att en gammal spelkompis inte lever längre. Känns konstigt. Även om vi inte hade så mycket kontakt nuförtiden så har jag umgåtts mycket med honom när jag var i tonåren. Han blev bara 23 år. Hur kan det få vara så?

Har även fått veta igår att min farmor har cancer. Som sitter så till att den inte kan opereras bort. Stackars farmor. Ska fråga om hon vill ha lite sällskap imorgon (hon kommer hem från sjukhuset ikväll) så ska jag åka upp till henne, om hon vill, baka en sockerkaka, ta med lite bullar, och bjuda henne på lunch. Hon kanske behöver hjälp med att handla eller något annat.

Allt händer samtidigt...

Igår bröt jag ihop lite. Det blev för mycket som hände samma dag. Kallelsen, farmor, min gamla vän... Allt samma dag. Och helt plötsligt överväldigades jag av saknaden till mina barn. Helt plötsligt gjorde det så ont som det inte gjort på länge. Verkligheten slog mig rakt i magen. Och jag tappade andan. Ville bara gå och gömma mig någonstans och slippa allt... Tur jag har världens underbaraste människa som tar hand om mig då. Vad skulle jag göra utan min Cristofer. Allt skit som är just nu, på alla sätt och på alla sidor om livet, hur skulle jag klara allt utan dig? Du är ovärderlig älskling!

Den här gången ska jag komma hem med ett levande barn! Jag bara ska! Det ska gå bra, den här älskade lilla saken som gör sig påmind genom att röra runt där inne ska med mig hem. Levande och frisk. Är det inte min tur nu?