Lite snabb rapport från tisdagen, om det nu är någon som funderar hur det gick (kan ju hända att det finns någon). Så ville den lilla där inne samarbeta och låg med ryggen till och vägrade (trots flera försök) att vända på sig. Därför hade både kardiologen i Sthlm och läkaren i Uppsala svårt att se hjärtat (eller vissa andra delar) bra.... Och barnkardiologen tyckte hjärtat var lite litet och att han fick för dåliga bilder, grumliga och täckta av händer och ryggrad, för att han skulle kunna se allt han ville. Därför ska vi till Uppsala till barnkardiologen där den 1 november för att kolla upp det. Hoppas verkligen att det inte utvecklas något fel på hjärtat den här gången.
Barnkardiologen sade 3 saker till oss, som lät lite motstridiga,
1) han kunde inte se hjärtat så bra, bilderna var grumliga och hjärtat lite för litet just nu
2) han kunde säga att volymen på kamrarna var lika stora
3) han sade att i nuläget, med dålig bildkvalité och svårigheter att mäta exakt, kunde ev. den ena väggen i en kammare se förtjockad ut.
Så vad ska man tro? Åkte från Sthlm med känslan "HELVETS JÄVLA SKIT! Det kommer hända IGEN". Läkaren i Uppsala lugnade dock något. Han sade att det var alldeles för svårt att uttala sig om hjärtat nu. Och att det var bedömningen om 2 veckor som skulle kunna ge något bättre svar. Och att i övrigt ser bebisen frisk och kry ut, och har inga "andra" avvikelser i utvecklingen. OCH flödet i navelsträngen är BRA!! =)
Men ändå kommer tanken, det kommer hända igen. Hur kan det vara rättvist!? Jag vet inte vart jag tar vägen om vi är med om det här en tredje gång. Hur kan det vara rättvist att förlora 3 barn, i 3 graviditeter, under 1½ år? För så kommer det bli om det här går åt skogen också...
Hjärnan känns tom och hela jag känner mig hjälplös.....
Vi fick i alla fall lite bilder på pyret där inne :) Och ett jätte snyggt på båda knytnävarna :) Blir en liten boxare :) Och bebisen vill inte samarbeta och vägrar göra som man vill (lite envis då!) som sin mamma säger min pappa :) Och när jag berättade för farmor att bebisen inte ville samarbeta säger hon samma sak! Att den nog är lik mig, envis och dan! :) haha, ja då kan det ju bli roligt..! två lika envisa i samma familj, vem vinner då?
I måndags lyssnade jag på hjärtljuden hos min barnmorska, 136 slag/min :) Fast den ville inte samarbeta då heller :) Var jätte svårt att hitta den, för den flyttade på sig hela tiden. Så barnmorskan hann bara hitta den så var den borta igen :)
Jag, farmor och pappa tror att det är en liten kille den här gången. Och faktiskt spelar det ingen roll om det är en flicka eller en pojke. Det enda jag bryr mig om är att få med den här lilla hem! Så de så!
Tack för lämnade kommentarer hos mig,du är en underbar människa som alltid har så mycket klokt att säga och du räddar oftast mina dagar med dina kloka,peppande ord och din härliga ärlighet..
SvaraRaderaSkrattade gott när jag läste om ett samarbete kanske vore lösningen,dina gener och mina gener i en mix kanske kan bli en succé,måste nästan forskas i;)
Jag önskar jag kunde göra mer för dig och håller hela dagarna mina tummar för dig och det lilla hjärtat som fortfarande slår,håller för att det ska få fortsätta..
Jag blir så gripen av att läsa om er ovisshet,kan inte ens föreställa mig hur det måste vara för er--Bara att läsa det ger en klump av oro,förstår inte hur ni orkar men ni gör det bra..
Och om det hemska ofattbara skulle hända igen(Gud förbjude) så kommer du klarar det..Men vi ska inte tänka så långt,du ska ta livet dag för dag,varje dag som lilla hjärtat slår är en gåva..
Du är stark,otroligt stark och jag vet att det ibland känns som "vad har jag för val" men du har gjort ett val,du har valt att vara stark och du håller oftast hoppet uppe..
Tänker på er och håller mina tummar för er och ert lilla hjärta(som jag också tror är en pojke)
Många kramar
Ibland önskar man att dom kunde vara tysta om dom ändå inte är säkra. Hoppas verkligen att allt är bra med pyret i magen! Kram
SvaraRadera