Tack alla som läser :) Fick flera som skrev att ni läste efter ett inlägg jag gjorde, och det var positivt roligt! :) Eller ja, roligt och roligt... Roligt att läsa om mitt ibland väldigt "tråkigt sorg" liv. Ibland är det bara de här hemska och sorgliga tankarna som kommer ner i bloggen. Men det måste få vara så ibland också känner jag...
Igår var Cristofer ÄNTLIGEN ledig! Han har jobbat 17 dagar i rad, sammanlagt över 200 timmar.. Så det var väldigt skönt att ha honom hemma en hel dag! Men såklart så jobbar han igen idag... Så därför spenderas lördagen i min ensamhet... Det blir jag, tv och salta pinnar! Så de så!
Hoppas att han är ledig imorgon bara... Börjar ledsna på att vara själv hela dagarna tills det är dags att sova...
Börjat få panik-känsla över måndagens besök i Uppsala. Tankarna far runt i huvudet, vad kommer de säga? Kommer de hitta fel? Allt de sade förra gången far som konfetti genom huvudet. Och jag gruvar mig. Och har redan börjat sörja. Varför? Varför ska jag redan börja sörja den lilla buffande busen som bor i mig? För att det är min erfarenhet...? Förmodligen självförsvar...
Jag har redan börjat sakna den lilla där inne, innan vi ens förlorat den. Hatar den känslan. Känslan av att vi än en gång ska få åka hem utan ett barn med oss... Hatar känslan.... Hatar känslor... Älskar lilla bus. Saknar mina andra två busungar... det gör ont.
Jag är rädd för att hjärtat på den lilla inte ska slå på måndag när vi kommer dit... Rädd för att det redan ska vara för sent. Rädd så fort jag inte känner sparkar. Rädslan och sorgen har börjat tagit för stor plats i mitt liv igen. Vågar jag älska och längta överhuvudtaget? Ibland funderar jag varför vi gett oss in i det här, igen...
Därför att hoppet är det sista som överger än. Därför att vi inte alltid kan vara de som har otur. En dag måste vi ha tur. En dag måste livet vara på vår sida. Och snälla, låt det vara den här gången?
Nu ska jag ta mina salta pinnar och mysa ner mig i soffan. För att må bra för en liten stund.
Och tack alla ni som håller tummarna för oss!
Jag hoppas att den busfröet samarbetar på måndag och visar sig från sin bästa sida och att läkarna ser det de behöver se och slutligen att allt ser bra ut denna gång. Ingen ska behöva gå igenom förlusten av ett eller två barn och allra minst förlusten av tre barn! Jag hoppas verkligen att ni nu får uppleva lyckan att få ett levande och friskt barn.
SvaraRaderaStyrkekramar
Tack snälla du för din fina kommentar!
SvaraRaderaJag hoppas detsamma för dig...! år 2011 kanske blir vårt år, man kan ju hoppas!
Här hoppas vi så tummarna snart går av att den här krabaten ska vara frisk...
Kram
Vi hoppas på ett superfint 2011 för oss bägge! :-)
SvaraRaderaHåller tumarna för er imorgon!
Kram
Hoppas verkligen allt var bra idag!! Ni har lidid tillräckligt. Livet får bara inte vara så orättvist. Många tummar är säkert hållna idag.
SvaraRaderaVarma kramar till dig och din käreste!