William

Nu är vår älskade William begravd. Det var en jätte fin ceremoni och det var hur jobbigt som helst.
Allt gick bra. Förutom att blomsterhandeln hade glömt att göra våra blommor!!! Vi som blev sena iväg hemifrån, eftersom jag just då helst inte ville åka och behövde lite övertalning om att jag skulle överleva att ta farväl av honom, och kom till blomsteraffären 12.30 (begravningen började 13). Men när jag kommer dit säger de att de inte har någon beställning från mig. Efter 15 minuters letande hittar de min order och krukan som jag lämnat in och de gör det när jag står på plats och väntar. Under tiden kommer de på VILKEN begravning det är jag ska på, och vem jag är (att det är jag som är MAMMA till barnet som ska begravas) och de ber ännu mer om ursäkt för att det blivit missat. Så 12.55 var vi i kyrkan, jippi... INTE...

Annars var det uppehåll, men inte sol, under begravningen.
Cristofer bar vår son till graven och sänkte även ner urnan. Jag lade ner en syrenkvist från alla som tänkte på oss och honom den dagen, från alla som ville vara där men av olika anledningar inte hade möjlighet att delta, sen lade jag ner ett brev (med kärlek) från mig, och så lade vi ner ett kort på oss (så han slipper vara alldeles ensam), sen lade vi en varsin cremefärgad ros, jag och Cristofer. Cristofers föräldrar lade ner en varsin blå ros (de visste tydligen inte att det som lades ner i graven stannade i graven utan trodde att blommorna skulle plockas upp, så jag vet inte om de hellre hade önskat att blommorna lagts bredvid graven). Mina föräldrar satte ett jättefint arrangemang i en hjärtformad kruka bredvid graven.
Och vi var dit på kvällen och kikade, då var hålet igentäckt och framför hans lilla kors stod den hjärtformade krukan. Det var jättefint.

Idag ska vi nog ta oss dit och plantera någon blomma (antar att arrangemanget börjar vissna lite). Och så tror jag att jag ska lägga dit en sten med texten "lilla hjärtat".

Vad konstigt det var att se hans urna, se hans namn stå på urnans framsida, se hans datum. Försöka förstå att det var vår lilla bus, vår kämpe, vår lill-prins, vår William, som fanns i den. Det var svårt. Och hårt.
Och det är hårt att se hans namn på korset vid graven. Men ändå skönt.
Men mest konstigt.

Han fanns.

Han var verklig....

Han är död..........

Ska försöka lägga in någon bild på graven lite senare (jag orkar inte bråka med datorn om att lägga in bilder nu).

Och kanske skriver jag mer om Williams begravning senare.

I onsdags var Cristofer helt ledig, när det var begravning. Igår var han också helt ledig (röd dag), och då fixade vi en del hemma. Har fått klart lite på vår framsida, och det blir så otroligt fint! Och idag jobbar Cristofer, men han skulle försöka sluta vid 15 tiden. Och då ska vi göra klart vindskyddet som ska stå mellan närmaste grannen och oss. Och sen ska vi flytta lite klätterväxter! Och det är så skönt att göra något fysiskt ansträngande just nu. Vara helt slut efter att man grävt, och snickrat, och burit, och planterat.... Det behövs just nu.

I helgen blir det att vara ledig och njuta!
Får se om vi hinner till min farmor och sommarstäda hennes vardagsrum (piska mattor). Annars ska vi på en fest med orkestern jag spelar i (har haft uppehåll från den under våren, jag har inte orkat gå dit, det har känts för jobbigt).
Och bara vara ledig. Med min älskade. Och kunna fixa på Williams grav. Det känns skönt. Det behövs.

Och på söndag är min sista dag som sjukskriven, och på måndag är jag student igen (då börjar en sommarkurs som jag ska läsa). Och jag hoppas att jag klarar av 50% utan att säcka ihop... För jag vill!