Ja då står det att det är fredag i kalendern... Men det känns inte som fredag. Cristofer jobbar, som vanligt, hela långa dagen. Han åkte i och för sig inte förrän klockan var 10 idag, men ändå. Han kommer inte hem före midnatt... Och imorgon jobbar han 13.30-> till efter midnatt, mest troligt är han hemma efter 1. Och söndag är det jobb från samma tid fast "bara" till 20-tiden. Sen ska de han personalfest efter sista sittningen. Bartömning och sånt trevligt, äta gott och städa! Sen stänger ju restaurangen ett tag. Då blir det ju lite lugnare på jobbfronten för honom.
Var och lyssnade på vår lilla imorse. Det lilla hjärtat slog 132 slag/min. Och så mätte hon magen, SF måttet låg på 28 (över medelkurvan men inom normalt).
Idag är en tom dag. Än så länge inga känslor. Bara tomt. Jag vill bara sova... Inte göra något.
Skulle ha träffat min kurator idag, men då har hon åkt på magsjuka så blir ingen träff med henne... Det som hade behövts. Då hade jag ju fått komma iväg en sväng också....
Nu ska jag försöka peta i mig lite rester och se om energin stiger....
Jag vägrar sluta hoppas för eran skull!
SvaraRaderaHoppas, hoppas, hoppas att ett mirakel kan ske!!!
Här sitter jag med tre levande barn och mitt enda problem är att de är förkylda så vi antagligen inte kan fira "lilla julafton" med delar av släkten imorgon....
Vilka små problem jag har!
Håller alla fingrar och tår för er!
Stora kramar Tess W
Jag vet inte egentligen vad jag ska skriva. Det finns inga ord för det ni går igenom. Var själv inne på kontroll förra fredagen för att bebis varit så lugn i magen, vilken rädsla. Och jag kan tänka mig att det är den rädslan ni känner varje dag... Det är så grymt. Jag önskar att det fanns något jag kunde göra men jag vet att det ni helst av allt vill, det kan jag inte påverka hur mycket jag än önskar... Ni finns i mina tankar varje dag och jag vägrar sluta hoppas på ett mirakel för er och den lille.
SvaraRaderaMånga kramar
Ja, jag hittar inte ord som skall trösta.
SvaraRaderaHar förlorat min dotter 6.5 år gammal i maj och fann din blogg av en slump.
Önskar så innerligt innerligt att något gick att göra för er skatt i magen.
Kramar.
Ann-Louise: Är bara tvungen att kommentera din kommentar separat. Jag kom att tänka på en sak min mamma sade. Hon frågade vad jag önskade mig i julklapp, jag tittade på henne och hennes ord då blev "det du önskar dig mest kan jag inte ge dig".
SvaraRaderaVår lilla var väldigt aktiv i magen igår, och det var underbart skönt. Jag hoppas att den kommer igång igen idag. Fick en spark imorse, och den var välkommen!
Tack alla er för att ni kommenterar! Mirakel kan alltid ske, men är rädd att det är för sent för oss. Jag är rädd att det inte är långt kvar alls nu. Har fått en hemsk känsla, och förra gången betydde det att läget försämrats ännu mer...
Kram till er