Inga bra nyheter...

Jag önskar att jag kunde ge er alla bra nyheter, men det kan jag inte... Vi fick inte så bra nyheter som vi hoppats på i måndags.

Men vi fick åka hem, och det kan ju verka bra? Fast jag vet inte om jag är så säker på om det är bra...

Barnet växer fint, ligger fortfarande plus (kan vara så att den har en 2 meter lång pappa att ärva längd från) och det känns bra! Den är så stor, något längre, som de vill att den ska vara. Och det är väl det som är en av de viktiga sakerna. Moderkakan och flödet i navelsträngen är fint. Allt fungerar som det ska. Så fostermedicinarna såg rätt mycket positivt. Men även de såg att hjärtat var stort och inte fungerade som det ska.

Fosterkardiologen gav desto sämre nyheter. Hjärtat är kraftigt förstorat (det är lika stort som ett hjärta hos ett barns om är 32 veckor långt gånget i en kropp som är 25 veckor), hjärtat pumpar inte som det ska (det är väldigt ansträngt), både höger och vänster kammare är utvidgad (förstorad) för att kunna pumpa den mängd blod som kroppen vill ha (det är inga väggar som är förtjockade och kardiologen misstänker att Emelie och Elsies obduktioner kan vara misstolkade i den frågan och att det varit samma fel på dem som på det här barnet), läckaget är betydligt större än sist (ett läckage mellan höger kammare och höger förmak) samt att blodet från höger kammare går "baklänges" in i förmaket och vidare ut tillbaka i navelsträngen. Inte bra...

Så de kan inte göra något för att hjälpa barnet än. Kanske kan de inte göra något förrän det är fullgånget, om det klarar sig ända dit. Men jag måste säga att läkaren lät inte positiv. Han förklarade att läget är allvarligt och att barnet inte mår bra.
Fast han påpekade att barnet fortfarande rör sig fint och bra, och att den växer bra. Och att det är de positiva bitarna av det hela.

Så nu är det lyssna hjärtljud som gäller... Ska till bm imorgon och lyssna. Hoppas det fortfarande tickar där inne än... Jag ska även bestämma mig hur jag vill lägga upp besöken hos bm framöver. Och på måndag ska vi på ul för att kontrollera så att barnet inte fått vätska i buken, lungorna eller runt hjärtat. För har den fått det är det inte alls positivt. För då kan inte hjärtat kompromissa längre. Och då har vi sjunkit längre ner... Då är oddsen väldigt dåliga... Och utgången blir förmodligen inte positiv...

Så välkommen till vår helvetiska verklighet.... Dålig sömn, grubbliga dagar och nätter, bergochdalbana i känslolivet. Vi går från hopp till förtvivlan, fram och tillbaka under en och samma dag....

Och Cristofer jobbar på... Men det är skönt för honom att han orkar med det. Jag skulle inte orka det.... Han är min stjärna just nu som orkar ta sig igenom dagarna på jobbet och även dagarna med mig...

Och lilla älskade sparkade på igår och har gett mig några buttar idag också. Men lugn det är jag inte... Och det är svårt att bli lugn...

Jag är nog kanske lite svart i mitt synsätt på situationen, men just nu klarar jag inte mer än de små stunder av hopp jag ibland får. Jag njuter av varje sekund som jag känner av lilla bus närvaro... Livet är här och nu, och jag ska ta vara på det så gott jag kan...!