Jag skakar inombords... Konstig känsla. Det är inte en bra känsla... En hemsk känsla. Som att det kryper av obehag och en stor klump sorg som tränger sig på. Som gör att jag känner mig disträ.
Som har gjort att jag glömt saker. Så som att äta... Har jag märkt. Kom nyss på det. Jag har inte ätit någon lunch. Och inte är jag sugen på kvällsmat heller. Men ska väl göra något åt Cristofer i alla fall.... När han nu kommer hem.
Är lite små sur över hans arbetssituation just nu. Han åkte hemifrån före 7 imorse och han jobbar fortfarande. Det är allt eller inget på hans jobb. Och just nu fungerar det inte för mig! Varför kan han inte bara ha ett normalt 8 timmar om dagen jobb? Eller i alla fall ett med fasta tider?
Jag blir galen på det här. Att han är borta nästan dygnet runt. Han sover ju för fan bara hemma... Och jag som behöver honom så mycket just nu!
Men på fredag. Då är han ledig. Då ska vi ha kalas för min gamla gubbe :) Som blir 25 år (kvarts hundra eller vad nu hans kompis sa). Men sen är det kört. Och så jobbar han lördag-fredag igen. Och egentligen helgen efter också. Men han ska försöka "få bort" de tiderna så han kan vara ledig en helg. Får se om han lyckas...
Skakar....! Småbits-stadiet är nog nära nu.... Ska nog hitta lämpligt hörn att krypa ihop i....
Hur är det med dej nu vännen? Jag är orolig efter ditt sista inlägg som var för en otroligt lång tid sedan....den 20.4!!! Är du ok? Du verkade vara nära gränsen och jaag undrar om du fick stöd av någon eller inte? Sku så gärna vara nära dej o krama dej o ge dej stöd men när jag bor kilometrar o kilometrar o hav långt borta. Men jag tänker på dej ofta! Ta väl hand om dej o din käraste. Kramar från Helsingfors, Finland
SvaraRaderaGud din sorg är så påtaglig =( Känns så fruktansvärt att läsa om allt du går igenom och känner utan att kunna göra någonting eller ens kunna säga någonting.
SvaraRaderaFörstår inte hur du orkar, för mig låter det som att du skulle behöva mer stöttning än bara en kurator? Kanske behöver du medicinhjälp och mer stöttning hela tiden. Nån psykiatrimottagning som du kan ringa till dygnet runt när det gör för ont?
Jag vet att du inte är konstig på något vis så det är inte därför en psykiatrimottagning rekommenderas utan för att jag själv haft bra hjälp där. Det låter som det är så himla kämpigt för dig och det förstår man ju verkligen efter allting, men det måste ju finnas mer hjälp tycker jag. Du drar så mycket av lasset själv.
Jag undrar också en annan sak som du inte behöver svara på nu, men om du blir gravid igen, finns det ingen chans för barnet (om det får samma hjärtfel) att om man plockar ut det för tidigt och vårdar det på sjukhus och det ger någon chans? Eller förståss, hjärtat orkar väll inte mer för det försej. Läkarna och du har säkerligen all koll på det där men jag har inte läst så mycket om sjukdomen så själv har jag svårt att förstå att det ska vara så sorligt allting =(
Kram till fina du
Hej. Jag känner dig inte men jag läser din blogg varje dag. Nu har du inte skrivit på länge så jag börjar bli orolig. Hoppas du inte brutit ihop fullständigt.... Men jag förstår om du gjort det. Du har så ofantligt mycker sorg att bära på dina axlar. Jag tänker på dig. Kram Terese.
SvaraRadera