Lätt är det inte. Jobbigt. Det är sådär så paniken kryper under skinnet på mig... Lite väl jobbigt nära.
Och varför får jag lust att bara skrika rakt ut som en galning när jag ser barvagnar och gravida magar? Just nu gör det så ont.
Och det gör mig så förbannad med de som tar graviditet så enkelt. De som tar det som en självklarhet. Att allt går bra. Att man blir gravid och får levande barn. Och varför finns det de som tar det för givet? Varför finns det de som slänger sig med gravid hit och dit. Som tror att gravid är ett jätte häftigt tillstånd. Äh, jag överdriver säkert. Men just nu känns det lite så. Som att det finns för många som tar graviditet, barn och allt det ansvaret lättare än vad det faktiskt kommer vara... Jag tycker inte om de som skaffat barn bara för att det är så inne. Inne att gå med barnvagn, inne att vara gravid. Inne med barnsnack. Nej jag klarar verkligen inte det.
Det finns alldeles för många som får barn som inte kan ta hand om dem.
Så nu har jag "kräkts" ur mig lite....
Och jag städar och fixar och donar. Sorterar och plockar. Slänger och rensar. Målar om, möblerar om, byter gardiner. Fixar hemma.
Någon del av mig har fått för mig att det är därför vi inte har fått behålla barnen. För att kanske behövde vi fixa mer hemma. Kanske duger inte vårt hem som det är. Kanske måste jag göra det bättre. Kanske måste jag vara bättre.
Jag vet att det inte är därför. Att jag inte får dem tillbaka vad jag än gör. Att det inte är därför mina barn inte fick leva kvar med mig. Men ändå så börjar jag att spåna på att "om jag bara...".
Att vara ensam hemma är INTE bra....
Kramar till dig. Det är så jättejobbigt för dig/er och jag har inte något vettigt att skriva mer än att jag förstår att det är jobbigt.
SvaraRaderaTill 110% förstår jag din uppgivenhet och sorg. Jga har inte varit med om samma sak så jag kan aldrig säga att jag förstår HUR du känner men jag kan förstå ATT du känner. Hoppas du inte tar detta fel nu men jag skriver det för din skull. När jag läser detta inlägg ser jag att du är bitter och när man väl blivit det är det inte bra. Ledsen, arg, förbannad, svartsjuk vad du vill men för guds skull, stoppa nu innan din nyfunna bitterhet etsar sig fast och tar över ditt liv. Jag förstår att det känns jobbigt att träffa barn, föräldrar eller gravida men det du gör i detta inlägg är att ifrågasätta andras motiv till att skaffa barn och det är att vara bitter. Och sen när blev det "inne" att skaffa barn? Fortplantning är ett grundläggande behov och människor har ju såklart skaffat barn i alla tider. Och det är klart att man ska ta för givet att ens graviditet ska gå bra och att den ska resultera i ett friskt barn. Man kan inte gå och oroa sig för alt innan det ens har hänt, då blir man galen. Har man en gång varit med om något tragiskt som tex förlorat ett barn är dte klart att man är mer orolig men man kan inte kräva att någon som inte har mött en sådan svårighet ska ta med det i beräkningen. För din egen och din sambos skull, ta hjälp innan bitterheten äter upp dig.
SvaraRaderaKram och lycka till!
Hej du Anonyma person!!!
SvaraRaderaNu ville jag faktiskt skrika!!!!!
Har du alls läst några av de äldre blogg inläggen?
Gör det före du skriver din kommentar. Det är ju NU som hon börjar lätta på sitt tryck.....låt kvinnan bearbeta sin sorg i fred.
Kvinnor som gott igenom en sådan tragedi som denna behöver stöd o inte negativ feedback. Tänk på det nästa gång snälla du.
Jag ser inte bitterhet....jag ser en kvinna som äntligen kommit in i följande stadie av sitt sorgearbete....hon har tagit hatet med i sitt liv....hon har börjat öppna upp dörren till sitt hjärta.
om du inte klarar av vad hon skriver så sluta läsa bloggen då....det är inte ett måste att läsa andras bloggar så vitt jag vet.
Låt människor sörja på sitt sätt på sin tid!!!
Förlåt om jag kommenterade en kommentar men jag blev arg....ska försöka hålla mina tankar för mej själv igen.
Ha en bra fortsättning på våren....måste ju skriva nåt positivt i slutet att jag inte låter så "bitter" också ;o)