Tycker att det är härligt att tv4 på nyhetsmorgon idag har pratat så mycket om "tabu" ämnen. På nyheterna nämnde de att 2,3 miljoner (om jag inte minns fel siffra) barn föds döda varje år. Och att det är fler barn som föds döda än vad som dör av malaria och aids, tillsammans. 98% av alla barn som föds döda föds i s.k. utvecklingsländer. Och därför är det här något vi "ska låtsas som att det inte händer"?
Tv4 har en blodgivar kampanj och idag har det varit med en 8 månaders liten kille som inte skulle överleva utan att få blod (en gång i månad har jag för mig?). Och nu i efter 10 så har de haft med en kille på 24 år som har en blodsjukdom och har "växt upp på" en barncancer avdelning. Och han var inte rädd att berätta om alla de barn han mött och hur sjuka de var, och att en del faktiskt inte överlevde och vad som hände då.
Och på något konstigt vis lockar ämnet mig... Fast jag gråter när jag hör det så vill jag lyssna... Jag vill någonstans se att det finns "solskenshistorier". Barn som är väldigt sjuka kan överleva. Forskningen går framåt. Kanske kan mina barn i framtiden få en chans att leva?
Och det hade kommit ut någon ny bok som hette "Dagen då döden kom", och det kliar i mina fingrar. Jag vill läsa. Men orkar jag? Ska jag verkligen leta reda på den boken och läsa den? Låna eller köpa. Läsa. Ta in det hemska. All kärlek till de människor som inte längre finns. Höra hur andra överlevt? Klarar jag att ta in orden utan att bryta ihop.
Fast jag skulle vilja.

Jag vill hitta vägen tillbaka. Jag vill leva igen.
Men det går inte på en blinkning.
Vägen är lång.
Och tuff....

Och att vara ensam hemma är inte alltid det bästa för mig, men jag gör så gott jag kan!

Och ang. en helt annan sak. Jag har fått en anonym kommentar som efterfrågar bilder från hur vi gör om och renoverar... Och jag ska fundera och spekulera. Se om jag kan få någon bra bild. Och se vad jag vill dela med mig av.... Men finns inte alltför många före bilder på vissa rum :) Men jag ska som sagt fundera!