Dåligt samvete

Jag har dåligt samvete. Jag har tappat bort en lapp. Kanske inte världens viktigaste lapp för alla andra. Men för mig. Prästen som vi fick kontakt med när vi förlorade Elsie skrev upp tider för träffar med andra föräldrar som förlorat barn på den. Hon skrev även upp en träff som skulle vara i en kyrka nu på söndag. Dit vi skulle kunna få komma och tända ett ljus för våra döttrar. För att minnas de som lämnat oss i år. För att tillsammans med andra i samma situation dela upplevelsen. Det var en gul lapp. Det var 3 tider på den. Den som är på söndag, och så en till i november och så en i december. De andra två träffarna är något som hon har bestämt sig för att göra eftersom det inte finns någon förening i närheten som anordnar träffar med föräldrar som mist barn. Och vi har äntligen bestämt oss för att nu ska vi försöka gå. Då var ju bara frågan, vilka datum? Och vilka tider? Och vart har jag lagt lappen?! En liten gul lapp...

Annars är livet okej idag. Inte bra, men okej. Tankarna har börjat snurra igen och den där lugnande känslan jag haft sen i måndags är väldigt dov idag. Nästan helt gömd. Oron har börjat komma igen. Och den där overklighetskänslan. Känslan när man vill tro på något, men inte kan. Känns nästan som ett grymt skämt, som man inte är säker på om det är skämt eller inte än. Vågar jag tro på att det kan bli bra? Och nästa fråga är: kommer jag någonsin våga tro på att det blir bra? Kommer jag till 100% lita på att jag får hem mitt barn och att barnet lever, innan jag hört det skrika och känt det röra sig i min famn? Förmodligen kommer jag gå in i en värld av overklighet OM den lilla överlever vecka 25. Och kanske kommer jag inte ur min värld förrän vi kommit hem med den lilla levande?

Igår målade älskade Cristofer listerna i barnrummet. De ska målas fler gånger. Dels för att vi upptäckte att vi tagit fel färgburk, färgen var grå och inte vit :), och dels för att det inte täcker den fula brunlila färgen helt... Men vad annorlunda rummet ser ut! Föreställer mig när vi fått upp tapeterna också. Kommer inte känna igen mig! :)
Och jag var duktig igår och sorterade bort lite kläder. Skulle behöva sortera mer. Men en början är ju alltid bra? :) Och jag som har så svårt att göra mig av med kläder! Några saker blev kastade, för de var trasiga och fläckade med knepiga fläckar som inte går bort. Resten ska skänkas till de som är i behöv av kläder :) Ska be mamma ta med det till ett ställe där vi brukar lämna in kläder. Så känns ju bra om man kan glädja någon! :)

Näe kanske lika bra att försöka läsa lite mer socialpsykologi innan jag blivit helt less för idag :)!