Vecka 22+1

Då har man gått mer än 22 veckor. Gått in i den 23:e.

I lördags var det full fart i magen, och det var skönt. Kunde släppa oron ett tag och faktiskt känna mig gravid och glad för det för en gångs skull! Snacka om att den känslan varit efterlängtad! Att få känna att jag är gravid, kunna få njuta, om det bara är för en liten stund. Då när det sparkar som mest. Det var skönt....

Lördag natt och söndag var utan sparkar. Kanske att det var någon liten, men ibland blir man så nojjig så jag knappt vet om det är sparkar eller magen som bubblar... Natten till idag kände jag inga sparkar. Imorse, fortfarande inga sparkar. Det är då erfarenheten sätter in. Paniken stiger fast man säger högt för sig själv "de har lugna perioder, den vilar säkert bara". Men i mitt huvud såg jag det framför mig. Hur vi åkte in till sjukhuset, intalande oss själva att det inte var någon fara, hur jag låg på sängen och de gjorde ultraljud, den där blicken som sköterskorna/läkarna får innan de ska säga att det inte ser bra ut, såg framför mig hur det här barnet också var sjukt. Hur allt rasade. Hur jag sjönk. Efter att ha pratat med Cristofer så ringde jag förlossningen och fick prata med aurora barnmorskan som vi träffade för några veckor sedan. Hon lugnade mig med att klart jag fick komma in och lyssna hjärtljuden, ingen fara. Fick komma när jag ville under dagen. Så gråtandes av lättnad och rädsla duschade jag och gjorde mig iordning. Och så åkte vi. 15 minuter var vi inne på sjukhuset, det kostade oss 2 kr i parkeringsavgift :) Billigt och bra. Vi träffade aurora barnmorskan och hon lyssnade på hjärtat och pratade med oss så att vi inte skulle vara oroliga. Och hjärtat slog bra. Lilla bus lever iaf fortfarande. Det slog mellan 152-168 :) så det var bara bra :) ! Kände mig väldigt lättad när vi åkte därifrån. Så det håller idag i alla fall. Och lilla bus var så busig så att när vi kommit hem sparkades det för fullt! Och har fått några sparkar till sen dess. Vore ju bra om h*n visste att det lugnar mig när jag känner sparkar och rörelser.. Men så fungerar det ju inte... :)

Hoppas verkligen att jag klarar mig till fredag innan jag blir så orolig igen. På fredag ska jag till min barnmorska och lyssna på hjärtslagen. Fast antar att hela veckan fram tills måndag den 15 kommer vara nervös. Så finns mycket stor chans att jag blir rädd för att det ska vara något igen innan det är fredag, eller måndag för den delen.

På något sätt så kan man lättare föreställa sig situationer man har varit i förut, konstigt? Näe... Egentligen så reagerar jag nog normalt. Men känns dumt... Jag har svårare och svårare att se att vi går i mål med ett lyckat resultat. Jag har så svårt att se att vi kan få ett levande barn...

Igår skulle vi tapetsera barnrummet... Men det gick åt skogen... Vi hade för lite tapetrullar!!! Och de är köpta för ett år sedan och vi fick hjälp med att räkna ut hur mycket som skulle gå åt. Men tydligen fattas det 3 rullar...! Så nu måste vi kika på nya tapeter... :( Och jag som är så förtjust i de vi har...! Känns inte så bra men... vad ska man göra?