Fredag...

Japp fredag igen då. Snabbt går det! Tiden rusar iväg och ibland hänger jag verkligen inte med! 21+5 idag då (22+0 enligt läkaren i måndags, tycker det stämmer mer ihop med mina beräkningar)! Elsie somnade precis när vi bytte till vecka 23+4. Jag kan inte fatta att vi är ungefär 1½ eller 2 veckor från det. Allt kan vara över om 2 veckor. Då kan vi sitta här med blödande hjärtan och sår i själen igen. Då kan vi sitta med färska minnen av att föda vårt tredje barn. Att lämna ännu ett barn på sjukhuset. Näe det ska bara inte få ske! Jag vägrar lämna kvar ett till barn. Då får de dra mig därifrån med våld! Aldrig att jag lämnar mitt barn igen. Jag har lämnat två av mina barn kvar utan mig, räcker inte det?!
Rädslan finns där, kraftigare än någonsin. Oron finns så nära inpå. När lilla bus sparkar så tänker jag: var det en spark eller bara magen som rörde sig ändå? Jag tvivlar på de små rörelserna. De enda jag litar på är de där riktigt kanon hårda sparkarna. Fast ändå, 5 minuter senare är jag orolig igen. Kanske var det de sista sparkarna jag fick känna? Och om det blir lugnt i magen någon dag, ska jag ringa in till någon då och säga att jag är orolig över det eller ska jag bara hoppas att det inte är något? Tankar, känslor, oro, gråtklumpen... Min dag.

Kan inte fatta vart tiden tagit vägen. Känner för att bli något mycket litet, så jag slipper ta något ansvar de närmaste veckorna..

Idag ska jag göra potatisgratäng och kassler till min älskade Cristofer :) Mamma o pappa hade ätit det häromdagen och när han fick höra det blev han så sugen på det, så det blir vår fredagsmysmat det! Och så tänkte jag ev. orka prova på en efterrätt som jag fick recept på, på mailen.Här finns receptet: Choklad och vaniljparfait
Hoppas det är lika gott som det låter! :)

Snart ska jag "belöna" mig med att kika på lite tv. Har ju försökt att plugga idag. Och tänkt plocka ur diskmaskinen. Och städa. Och måla lister. Men har inte gjort det... Det är väl tanken som räknas? Och tankar är det för många av idag...