Då sitter man här, tiden har rusat iväg, och imorgon bär det av till Uppsala igen. Koll på lilla bys och hjärtat. Hoppas så att allt ska vara fint. Det får inte vara något annat! Jag tror inte vi orkar något annat... Hjärnan är tom och fungerar knappt, kroppen kommer säkert vägra sova och tankarna kommer snurra runt morgondagens besked. Men vi packar väska, så vi slipper stanna kvar. Visst måste det väl fungera så? Om man packar väska för att förbereda sig för det värsta då måste det väl gå bra? Jag hoppas på det!
Frågan är ju bara, kommer man kunna slappna av något om vi får positiva besked imorgon? Nja.. Kanske inte resten av graviditeten, men nog kommer det rasa en liten sten från mitt hjärta. Och tar vi os förbi vecka 25-26 då kommer jag våga andas! Då kommer jag våga tänka att kanske kommer det här barnet följa med mig hem, chanserna kommer ju att ha ökat, drastiskt i så fall!
Så imorgon sker följande:
- besök på minneslunden och tända ljus för våra älskade döttrar Emelie och Elsie
- 11.30 besök hos fosterultraljudsspecialister (eller vad de nu har för titel)
- 13.00 besök hos fosterkardiologen
- Någon gång efter 14-14.30 kommer vi veta utgången för dagen. Kommer veta om vi får åka hem eller om vi tvingas vara kvar...
Tack för era fina kommentarer, ska försöka kommentera tillbaka en annan dag när mitt huvud hänger med och när jag hinner... Tack för alla kramar och alla tummar som hålls....
Någon gång ska väl vara våran gång?
Vill bara säga att jag tänker på dig ofta och håller mina tummar allt jag kan och ska be Mats hålla sina..
SvaraRaderaHoppas verkligen allt går bra för er,hoppas,hoppas,hoppas..
Många kramar
Håller tummarna allt jag kan för att det ser bra ut!
SvaraRaderaKram