Var in till min barnmorska idag och lyssnade hjärtljud. 140 slag/min slog det. Samarbetsvillig var inte rätta ordet, men vi bråkade inte alltför mycket för att vara en liten buse :) Även om den lilla har sparkat idag så känns det skönt att få höra hjärtljuden...!
Ringde även till specialistmödravården där jag är inskriven och kollade om de hade hört från Uppsala. Och det hade kommit ett fax men läkarna hade inte hunnit se det än. Men var skönt att prata med en sköterska där, och jag lyckades pricka in en jag inte pratat med tidigare! Det är nog rekord :) !
Sköterskan sade att hon skulle prata med läkarna och höra av sig till mig imorgon förmiddag. Hon frågade också om det var något de kunde göra för att göra det lättare för mig, mitt huvud var tomt... Inga förslag... Sen ställde hon den "vanliga" frågan: och hur är det med dig, hur mår du, hur känns det? frågan. Även där var huvudet tomt. Jag känner mig tom, orolig, ledsen, nervös, spänd, konstig.... Vad tror hon? Hur tror hon att det känns att ha fått det här beskedet... Ibland funderar jag vad de vill att man ska svara... Jag mår inte alls bra av det här. Hon frågade även om vi tyckte att vi fick det stöd vi behövde, och mitt svar blev att jag tror vi får det vi kan och det får vi väl vara glada över?
Så nu sitter jag här, ensam hemma... Tom i huvudet... Orolig i själen... Med en sparkande underbar liten krabat i magen, som jag inte vill annat än att den stannar där och fortsätter sparka ett tag till... Nog för att jag längtar efter den lilla, men jag vill ha min älskade här levande hos mig....
Jag vet att de man möter just nu inte har ord så det räcker till, de/ni vet inte vad som ska sägas för att visa att man bryr sig, att man känner med. Jag vet inte vad vi vill höra heller. Men huvudsaken att det finns de som hör av sig. Det betyder massor...
Min kommentar från igår försvann tydligen i cyberrymden... Men jag tänker på er och hoppas innerligt att det blir bra i slutändan!
SvaraRaderaMånga styrkekramar
Sitter här med tårar i ögonen efter att ha läst dina inlägg från igår och idag. Hoppas innerligt att lilla bus inte behöver göra sina systrar sällskap.
SvaraRaderaPrecis som du skriver finns det väl ingenting man kan säga som gör att situationen känns lättare, men du ska veta att jag tänker på er och håller mina tummar för att hjärtat får fortsätta slå.
Stor kram
Hittade till din blogg via en annan blogg. Jag kan inte förstå att det jag läser här är på riktigt. Det är en sån enorm orättvisa i livet och så hemskt att små vackra, underbara liv skall dras bort för tidigt. Jag beklagar oerhört sorgen och saknaden efter era vackra döttrar. Jag håller tummarna för att det ska gå åt rätt håll med eran ofödda bebis, hoppas att alla änglar i himlen håller ett vakande öga över den lilla. Skickar över massa styrkekramar och hopp!
SvaraRaderaTack för era fina kommentarer! Det värmer!
SvaraRaderaLever i någon overklighetskänsla och hoppas att jag ska vakna ur mardrömmen snart... Förstår inte att livet ska kunna få vara såhär...
Hoppas hoppas hoppas att det går bra för er den här gången. Jag håller alla tummar och tår så de blir blå för er skull. Det får bara inte gå snett en gång till. Stora kramar och lycka till.
SvaraRaderaTerese