Ibland verkar jag stänga av världen och livet, kanske är det bra men ibland är det något sämre... De senaste dagarna har varit som följer: vakna, äta frukost, Cristofer åker och jobbar (eller så åker vi och lyssnar hjärtljud), värmer matlåda när jag inser att det är dags att äta, äter, väntar på att Cristofer ska komma hem från jobbet, försöker laga mat, petar i mig maten... Däremellan så händer det ibland något, men oftast inget. Oftast är det bara jag, ensam hemma, som sitter.. Och stirrar.. Och sitter.. Och sover... Och stirrar.... Och sitter.... Timmarna går och jag har nästan inte gjort något. Jag har haft mål att göra olika saker, men inte gjort dem...
Just nu funderar jag om det är så smart att stänga av tid och värld....
Men jag fungerar inte nu... Jag tänker knappt överhuvudtaget. Inte ens på allt som händer....
Sitter än en gång och väntar på att min älskade ska komma hem efter ett 12 timmars pass på jobbet....
Jag gör också så,stänger av och stänger ute sånt som blir för jobbigt..
SvaraRaderaMen i längden är det dumt,här sitter jag nu och inte många vågar höra av sig för att jag kanske tar illa upp,inte vill eller något annat..
Ingen som sagt det rakt ut men jag tror att det är så,för att jag en gång stängt ute så tcker nog folk att det är svårt att komma in..
Men jag funderade inte heller och jag fungerar inte riktigt nu heller,det är svårt att vara social när man inte riktigt fungerar..
Om man stänger av så kan det bli väldigt ensamt och jag tror inte att det är någon bra plan för dig som kommer att behöva allt stöd du kan få..
Önskar vi bodde närmare så kunde vi har träffats IRL,då hade jag tvingat dig att inte stänga av:)
Många kramar
Ja det är svårt att vara trevlig också om man inte riktigt fungerar....
SvaraRaderaJag vet att det inte är så bra att stänga av, eller stänga ute... Men just nu verkar det lättast att kapa känslorna, för de gör bara ont... Hela vår situation gör ont och svider...
Ja synd är det ibland att vårt land är så avlångt! :)
Kram