Fredag

Fick en kommentar med en fråga och tänkte besvara den. Frågan handlade om vi skulle kunna upptäcka barnens hjärtfel INNAN det har gått så långt. Om man skulle kunna hitta någon gen. SVARET: ingen aning. Som jag skrivit i min presentation så vet ingen idag vad hjärtfelet beror på, det forskas just nu på OM det finns något som gör att de kan säga vilka anlag som gör det här felet. OM de kan se tidigt, kanske innan ett foster ev. planteras in genom IVF, att ett foster bär på en avvikande gen eller något... Idag vet ingen. Men vår och forskarnas förhoppning är att de ska kunna hitta något som gör att de kan hjälpa oss och kanske förutsäga vad som kommer hända. Det de idag kan göra är bara att vänta och se om ett hjärtfel utvecklas.... Men jag hoppas att vi vet mer inom en snar framtid. Hoppas vi snart får en tid till forskarna i Uppsala. Vill gärna veta hur allt ser ut på den fronten...!

Ska till min nya psykolog idag, var dit förra fredagen för första gången. Får hoppas att det går bra idag också. Har ont i halsen så får se hur det går att prata....! Men jag VILL dit! Cristofer frågade om jag kanske inte skulle överväga att stanna hemma eftersom min hals gör ont. GLÖM DET säger jag bara! Jag behöver varje minut av de här samtalen! Även om det är en ny kontakt och vi kanske inte diskuterar det jobbiga riktigt än... men jag behöver stödet. Att någon ser mig, pratar med mig, FRÅGAR!

Igår fick jag bilderna som Cristofers syster knäppte på William. De är så fina!
Tänkte dela med mig av någon/några...

Bild på håriga huvudet

Lilla fina foten! Med pappas krökta tår!

Och mammas russinöron (mina öron såg ut så när jag föddes)! Min lilla son var så otroligt lik mig i många drag!! Åh vad jag saknar min lilla prins!

Fina lilla handen! (det blå är färg från när de tog hand/fotavtryck)

Älskade William och hans "stora" mössa!

Saknar min lilla pojke så mycket! Han var så otroligt vacker.... Allt jag kan säga är "VARFÖR?!"

Och nästa söndag är det hans äldsta systers 2 årsdag.... Snart 2 år utan vår Emelie....

Varför?! Kan någon bara säga mig varför? Varför är det här rättvist? Varför!?!?!?!!!!
Jag skulle ha gjort vad som helst för dem, jag gjorde vad som helst för dem.... Och ändå räckte det inte... Jag skulle gärna ta deras plats bara de fått stanna... Ibland står jag bara inte ut med tanken på att jag på något sätt är skyldig till deras död... Om jag inte önskat att de skulle finnas, om jag inte försökt få dem från första början skulle de ha sluppit det här... De skulle ha sluppit lida... Jag skulle gärna ge dem liv i utbyte mot mitt, utan tvekan...! De är värda det... De var värda det...

De kommer alltid vara mitt allt.....