onsdag 30 mars 2011

Konstig är man. Tittar på gravstenar som andra mammor tittar på barnvagn eller bebiskläder....

Pratat med prästen. Urna beställd. William ivägskickad på kremering. Pratat om funderingar ang. eventuell gravsten. Pratat om gravplats. Och begravning.'

Jag är mamma va? Bara på lite andra villkor...?

4 kommentarer:

  1. Du är mamma. Du har bara haft den otroliga oturen att på det mest smärtsamma sätt tvingas till ett liv fullt av insikt att föräldraskap inte alltid är så kul. Men mamma, det är du.

    SvaraRadera
  2. Det är väl SJÄLVKLART att du är mamma! Att du inte får göra "vanliga" mammagrejor för dina barn är hemskt och tragiskt, men du gör dem ju ändå, fast det gör ont. Det om något visar ju att du är deras mamma. Kram!

    SvaraRadera
  3. Hej Katarina!
    Tårarna rinner ner för mina kinder när jag läser din blogg. Självklart är du mamma, mamma till 3 fina änglabarn.Miste våran lilla lukas 20 jaunuri i v 25, finns inga ord för att förklara hur man mår. Ska börja jobba nu på måndag, känns så overkligt.Är så utmattad och trött, fått kämpa för lukas och det vi vill. Fk har skött allt uruselt, skickat barnbidrag, ifrågasatt min sjukskrivning. Allt detta gör att min sorg växer, känns som jag aldrig ska få tid att sörja mitt /vårt älskade barn. Många kramar till er /Anna

    SvaraRadera
  4. Jag blir väldigt rörd när jag läser dina ord och om dina barn. Vilka jättefina barn du har! Så tragiskt,så sorgset och så förbannat orättvist att ni inte har fått ha dem kvar hos er.

    Jag har förlorat ett barn,, en pojke som föddes död i v 22. Jag orkar inte ens föreställa mig hur otroligt tufft det vore att ha förlorat ytterligare två. Det är omänskligt att du och andra har fått gå igenom det. Jag känner dock igen mig i hur svårt det är att vara så mkt mamma, att ha så mkt kärlek att ge och att älska sina barn så ofantligt mkt, och ändå av så många inte riktigt räknas som mamma för att man inte har sina barn hos sig i livet,, det är så otroligt svårt. Och att få stå där och h vara så mkt mamma men att inte riktigt få vara med i mammaklubben och även det svåra i att inte få göra sånt som andra mammor göra, som bry sig om vagnar, nappsorter och amma eller icke amma.

    Jag lider med dig och jag vet inte vad jag ska säga. Du har fått så fina barn, och du är absolut lika mkt mamma om inte mer, än andra dödliga. Jag önskar dig all lycka. Mina varmaste tankar.

    /Karolin, min blogg och jag, mamma till ängel Elliot f/d 2001 och hans syskon.

    SvaraRadera