Och nej dagen blir inte bättre... paniken blir inte mindre...
Igår var jag första gången på orkestern det här året. Det kände väldigt blandat. Visst lite roligt var det att spela.. Men mest jobbigt... För jäkla jobbigt. För mycket tankar, "tycka synd om blickar", frågor om vart jag varit och varför jag inte varit där på så länge... Små saker... Men för mig är de jobbiga...!
Och jag höll på att bryta ihop efter en kvar, men klarade mig en timme... Det var riktigt tungt... Och verkligheten borde faktiskt stavas vÄrkligheten just nu... För så här jobbig har den aldrig varit annars...
Och vad jag hatar att livet och världen snurrar vidare, fast jag tryckt på paus... fan....
Funderar på att städa bort lite frustration, precis som jag gjort de senaste veckorna... Men just nu är orken slut. Helt och hållet... Kanske är det kroppen som säger ifrån, nu får jag ge mig.. Men jag vet inte... Orkar inte lyssna på den just nu heller... Det fysiska och psykiska går just nu inte ihop...
Tur att jag ska till psykologen imorgon... Fast just nu vet jag ju inte hur det blir, eftersom att jag inte riktigt känner henne än.. Men jag hoppas att det blir bra. För idag orkar jag inte mer. Nu vill jag bara ge upp... Lägga mig ner och bara vara. Inte tänka, inte göra... bara vara.. sova.. stirra... sitta... inte behöva känna...
Kan man få bedövning för den här smärtan i hjärtat? För det gör konstant ont i mitt hjärta just nu... Det lindras inte ens lite... Det svider och bränner.... Värker.... Jag vill bara bli av med den här smärtan ett litet, litet tag... bara så jag får andas och ta in vårluften utan att det gör ont i mig att tiden går vidare... tack?
Hej där! Emelies, Elsies och Williams mamma! Jag finner inga ord. Alla dina fina små barn, som inte fick leva på denna jord på grund av hjärtfel. Jag förstår alla dina ord, all din frustration. Du ska veta att det är så bra att du skriver, att du skriver av dig. Förstår paus i livet och att världen snurrar vidare. Det känns precis likadant för mig, jag har inga barn på jorden, även om jag bara har en liten pojke i himlen, så gör det ont i hjärtat hela tiden. Jag vaknar varje natt med gråten i halsen, men blir lugn då det känns som att min son vakar över mig. Tårarna torkar, jag somnar om. Och du har tre små fina barn i himlen som vakar över dig, de ser dig varje dag, de ser hur ont det gör i ditt hjärta och hur din själ är trött och skadad. Åh lilla du, Katarina, du och din man borde få komma iväg. Bara om det så är för ett litet tag. Miljöombyte, sol och värme, annat språk, främmande människor och allt. Det kanske känns fel att göra något sådant, men om ni skulle ha en ekonomisk möjlighet så borde ni göra det. Glöm då inte att ansöka hos försäkringskassan att vistas på utlandsresa. Om inte detta, så borde du prova reiki. Det är jätteskönt och bra för själen och kroppen. Massa kramar Monica
SvaraRaderaStarkt gjort av dig att fara till orkestern..och fast det är jobbigt och känns konstigt så tror jag det är bra,att hitta tillbaks till det man var innan,jag menar inte att du ska tillbaks till tiden innan barnen för det går inte och det är absolut inte meningen..
SvaraRaderaMen jag menar att jag tror det är bra om du hittar ett sätt att blanda livet du hade innan barnen och livet du har nu med barnen..
jag tror att det är bra att du kanske hittar något att göra,det kanske inte är orkestern,vem vet du kanske aldrig mer vill spela(eller vad du nu gör):)..
men jag tror det är bra att du gör nånting..
Och jag håller med Monica,gör en verklighetsflykt,res och må bra..Eller gör vad ni vill bara ni mår bra för en liten stund så ni orkar fortsätta med livet..
Vårda varandra..
Kramar