Solen skiner. Och ändå fryser jag. Saknar och vill bara gråta. Jag förstår inte, men de dagar jag känner sorgen sådär extra nära, då fryser jag.
Och jag har kommit på att jag inte tycker om att vara mamma på de här villkoren. Jag hade hellre varit mamma på de "vanliga" villkoren. MEN nu har jag inget val. Och mamma till mina barn, det är jag, och kommer alltid vilja vara.
En del människor verkar inte förstå hur mycket ord kan såra. Och en del människor verkar inte förstå att vissa saker håller man för sig själv. Kan inte förstå hur dessa människor tänker.... Tur jag läser psykologi? :) Kanske jag kan förstå mig på det här, så småningom?
Vill bara kommentera mina kommentarer.
Anna, änglamamma till Lukas, har lämnat en kommentar på mitt förra inlägg.
Jag känner så igen din kamp. Att man måste kämpa med fk, med sjukvården, med allt! Bara för att få bekräftat att "mitt barn var ett barn". Min sambo fick fel papper skickade till sig flera gånger nu när vi miste William. Han fick utskickat papper för att ta ut "vård av sjukt barn", samma felaktiga papper flera gånger. OCH de vägrade godkänna hans sjukskrivning. Han hade inte tillräckliga skäl för att vara sjukskriven.
Ibland förstår jag mig inte alls på hur våra system fungerar. Varför kan inte en människa få sörja? Och varför tror de att människor sörjer efter mallar?
Jag känner så igen mig i att man inte får någon tid över till att sörja sitt barn. Man hinner inte känna efter, för då orkar man inte kämpa för allt man har rätt till. Man kämpar för att ha rätt att må dåligt när ens barn dör. Visst är det konstigt?
Näe hemskt att du också råkat ut för ett sånt bemötande från fk!
Jag beklagar så att du blivit en av "oss" (änglamammor). Det är hemskt att barn måste dö....
Kramar till dig!
Frida: Jag har kontaktat Jönköpings stenhuggeri per mejl, och väntar svar. Hör jag inget från dem tänker jag kontakta dem per telefon. De verkar ha mycket fina stenar! Och har de rimliga priser kanske man till och med tjänar att köpa därifrån fast det är en bit hem med stenen. Tack så mycket för tipset!
Så nu utövar jag lite mer föräldraskap på andra villkor och funderar över begravningstjänsten....
Saknar så det gör ont!
Ja, det är ju helt otroligt hur samhället, fk och sjukvården fungerar och agerar vid en sorg som denna. Känner så igen mig i det du skriver. Precis det som hänt din man hände mig, fick fel papper 3 ggr fån fk. Tog upp detta med min handläggare (när han väl ringde mig) han sa att jag inte kan skylla på handöäggaran, det är så nytt det här. Vadå nytt? 29 föräldrar dagar har väl funnits ett tag. Dom skickade att vi skulle skriva vem av oss som barnbidraget skulle stå på, tog även upp detta med handläggaren: Vi behöver inget barnbidrag för vårt barn är dött! Förstå, är det svårt att fatta, vi har inget levade barn! Dessutom fick vi från skatteverket att lukas fårr ett personummer, dom ringde någon dag senare och gav om ursäkt, det hade blivit fel.Detta ska ej ske,man skall inte behöva bli bemött på dettasätt. Det som skrämmer mig är att man inte är ensman om detta bemötande. Nu har vi 2 barn sedan tidigare Tilda 7 år och ANton 5,är tacksam för våra älskade barn. Eftersom vi har barn sedan tidigare förstår inte endel att vi ändå sörjer våran älskade lukas; vanliga komentarer är; men ni har ju 2, var glad för det- SJÄLVKLARt är vi glad för våra barn, missförtå mig inte men vi har ändå sorg. Är så jobbigt att behöva armbåga sig fram efter detta. Beundrar er som gått igenom detta 3 gånger, ni är starka!Är glad för att du delar med dig av din sorg och era erfarenheter, är så skönt att få läsa hur andra upplever det, att man är "normal" i sin sorg känner så väl igen mig!Tack Kramar Anna
SvaraRaderaDet hugger i mitt hjärta när jag läser över hur ledsen du är....hoppas du får skratta o vara lycklig inom en snar framtid....det är du faktiskt väl värd.
SvaraRaderaDu har inte bloggat på en tid o jag e lite orolig över dej.... :(
Jag hoppas du är ute o njuter av vårsolen o spenderara mycket tid med din älskling <3
Kramar från Finland