Alla hjärtans dag

Alla hjärtebarnsdag, för mig är det så. Idag är mina barns dag, en dag där jag kan tänka lite extra på dem. Ge dem lite extra kärlek, tillåta mig att älska och sakna dem lite mer än vanligt.
På mitt förra inlägg gjorde Terese en väldigt fin kommentar, tack så mycket för den! Bl.a. skrev hon "Alla hjärtans dag tycker jag ska tillägnas åt alla barn med hjärtfel och hjärtsjukdomar. Alla pengar som slösas på trivialiteter en sån här dag borde gå till stöd åt forskningen istället.". Så otroligt fint och klokt skrivet!
Tänk om det bara gick lite mer pengar till hjärtforskningen för barn, kanske kunde det hjälpa någon till. Någon kommer kunna ta med sig ett levande barn hem en dag i framtiden, med hjälp av de pengar som ges till forskning idag kan det göras möjligt. Ett barn som idag inte skulle överleva kanske en dag kommer kunna klara sig. Kanske kommer vi en dag kunna få hjälp att en dag få ett levande barn med hjälp av nya specialiserade barnkardiologer? Försöker hålla mitt hopp uppe!
Så istället för att köpa något till min älskade Cristofer idag, så ger jag med hjärtat och gör något för våra barn istället. För de tre mycket små liv som funnits i vår familj, växt i vår närvaro, och lämnat ett stort hål efter sig när de gick, för de tre små änglar som vi fått äran att vara med om, för de tre änglarna vi fick låna en kort stund, för mina älskade döttrar Emelie och Elsie, och min högt älskade son William. För deras skull försöker jag le och vara glad idag, för idag är en dag där jag kan älska dem extra hårt. Idag är en dag jag tänker känna mig ärad att ha fått vara med om dem. Idag håller jag i Cristofer lite extra hårt, för han är det viktigaste i mitt liv. Utan denna underbara människa skulle jag aldrig ha fått vara med om det finaste av allt, de finaste av alla, mina barn. Och för mina barns skull lever jag vidare, ler och försöker hitta tillbaka till livet. Det är hårt och orättvist, men jag kämpar på för deras skull. För att deras mamma är en glad, sprudlande och nyfiken person, och det ska ödet inte få ta ifrån henne...

Idag hade vi fått ett stort brev från hjärtebarnsfonden i brevlådan. Cristofer har tagit åt sig att sälja lite hjärtesaker för dem under februari och mars, och jag tänkte först att det var något som hade med det att göra. Men sen såg jag att mitt namn stod med på brevet. Så jag, nyfiken som jag är, öppnade det. Och det var ett gåvobrev. Till minne av William. Vilka som hade gjort den fina gesten förvånade mig på ett sätt och på ett annat tycker jag inte alls det var konstigt. Gåvan är från två stycken jag spelat i orkester med sen jag var liten, två bröder, båda äldre än mig (6 och 8 år äldre om jag inte minns fel), två stycken killar som "tagit hand om mig" när jag spelade som liten nybörjare. Två som min pappa (som jobbar som musiklärare) har tagit under sina vingar, båda har varit mycket hemma hos mina föräldrar under åren och bara hälsat på, pratat lite, ätit/druckit gott och surrat. Så gåvobrevet var från dessa två med sina respektive och från deras mamma som jag även träffat en hel del under min uppväxt.
Och vad den här gesten värmde! Otroligt fint gjort och tack för det!! Jag kunde inte låta bli att bli tårögd och rörd över detta. Svårt att förklara. Men ibland är det skönt när man ser att man berört folk man inte "trodde brydde sig", när människor som inte är i kontakt med en dagligen visar hur mycket de bryr sig...

Så till minne av William ska jag ikväll tända massor med ljus runt omkring mig, minnas våra små buttmaraton och hans otroligt starka sparkar, och le. För att jag har fått den äran att hålla en ängel i min famn!
Och för mina döttrar ska jag försöka att inte fälla fler tårar idag, för jag vill minnas dem med värme och kärlek, inte tårar.

En stor varm alla hjärtans dag kram till alla er som läser och kommenterar! Det värmer! (jag älskar att logga in och se att det finns en hel hög med kommentarer från människor som tar åt sig av mina ord!)

Näe nu ska jag fundera om jag ska laga mat och äta i min ensamhet, eller om jag ska ta mig en kopp te och krypa ner under en filt i soffan... Cristofer jobbar till 21 ikväll, han ringdes in som vikarie på bowlingen på förmiddagen idag... Så försöker göra mitt bästa för att klara mig ensam idag!
Tack och lov för att jag träffade min underbara psykolog idag (som tyvärr ska sluta så jag måste byta).... Och imorgon är det min otroliga kurators tur att ge mig orken genom dagen!

Och nog tycker jag att man ska få visa sin kärlek för människor året runt och inte bara på en dag! Så därför gör jag det! :)