Beskedet på måndagens besök i Uppsala blev detsamma, bara att avvakta. I vecka 35-37 skulle de kunna hjälpa vår lilla älskade.
På resan hem från Uppsala i måndags hade jag väldiga sammandragningar, inget som var farligt lovade förlossningen. Men var jag orolig fick jag komma upp. Sammandragningarna blev mindre framåt natten så då struntade jag i det. På tisdagen var det lugnare med sammandragningar, men hade en olustkänsla hela dagen. Fick veta av pappa att min farfars syster hade gått bort, okej tänkte jag där var förklaringen till min olustkänsla. Förmodligen är vår lilla okej.
Kvällen på tisdagen kom, olustkänslan fanns kvar. Åkte till förlossningen, bara för att lyssna så att jag skulle kunna sova. Tyvärr blev det inte en lättnad åt det håll jag hoppats. Beskedet blev "tyvärr, jag kan inte se någon hjärtaktivitet". FÖRBANNADE JÄVLA ÖDE! (ja o om man någonsin får svära mycket så är det nu!!!)
Så onsdag morgon lades vi in för att sätta igång värkar och förlossningsarbete. 27 timmar efter första igångsättningstabletten föddes vår lilla älskade. Klockan 12.35 torsdag den 6 januari 2011 kom vår lilla William. Han var 43 cm lång och vägde 2308 gram. Vår stora lilla kärlek. Så otroligt stark, vår kämpe! Vår fina lilla efterlängtade kille.... Nu finns han tillsammans med sina fina storasystrar. De två älskade systrarna fick en liten perfekt lillebror. Det känns overkligt..
Nu orkar jag inte riktigt skriva något mer. Kommer kanske dröja med uppdateringar. Livet är helt åt fanders just nu. Hur kan det vara rättvist? Varför ska det vara rätt att vi ska förlora 3 barn?! VARFÖR!?
Jag hatar att vi måste lämna honom. I torsdags kväll kl 20 började vår lilla William sin resa ner till Uppsala och obduktion. I fredags påbörjades obduktionen av William, och de hoppas att de ska kunna få fram något som hjälper oss...
Tänk gärna på hjärtebarnsfonden och hur mycket en gåva kan hjälpa forskningen framåt. Det kanske inte hjälper oss och våra barn, men det kanske hjälper någon annan från att behöva förlora sitt efterlängtade barn...
William, sorgen och tomheten är enorm och överväldigande!
Så otroligt ledsen för er skull! Hoppas verkligen att ni orkar gå vidare. Tänker på er och i kväll ska jag tända ljus för era små änglar. Kramar om!/Cicki
SvaraRaderaDet finns ingen rättvisa i det ni får vara med om. Helt ofattbart sorgligt... Kan bara krama om er! Värme och kärlek.
SvaraRadera/Malin mamma till Hampus på jorden och Filip i himlen.
Här har jag läst i tystnad, gått in varje dag och verkligen tänkt på er, helt främmande människor för mig. Men som jag har tänkt på er.. Och det räckte inte.
SvaraRaderaDet finns nog inga ord att beskriva hur fruktansvärt orättvist livet är, och hur mycket jag lider med er..
Skickar värme och en tröstkram (även om den nog inte hjälper särskilt mycket just nu) till er, försök hitta orken att kämpa.
/Cecilia
Jag kan inte föreställa mig känslan att förlora 3 barn. Livet är så orättvist!!
SvaraRaderaMånga styrkekramar från en annan änglamamma
Mina största sympatier till er! Så fruktansvärt orättvist.
SvaraRaderaFinns inga ord. Tänker på er och funderar över hur livet kan vara så orättvist...
SvaraRaderaTa hand om varandra
Många kramar
Brukar läsa din blogg och är inne varje dag för att se hur det går för er.
SvaraRaderaKan nog inte säga hur sorgligt detta är och jag bleklagar sorgen, helt ofattbart!
Tänder 3 ljus för era änglar ikväll och önskar er all kraft!
Kramar från Lo
Så fruktansvärt orättvist!!!
SvaraRaderaÄr jätteledsen för eran skull!
Ord känns överflödiga...
STORA kramar Tess W
Jag är så ledsen för er skull! Det är så orättvist och ingen skulle någonsin behöva gå igenom det ni gör, inte ens en gång. Jag fortsätter att tänka på er och hålla mina tummar att ni en dag ska få ha ett barn hos er.
SvaraRaderaMånga kramar från Lisa
Nej så ledsen jag blir. Fina lillebror. Jag trodde att det fanns en chans för er kämpe som klarat sig så här långt. Ikväll tänder jag ljus för William och hans storasystrar.
SvaraRaderaKram
Sandra
NEEEEEEEEEEEEEJ!!!!!!!!
SvaraRaderaFy fan va sjukt orättvist. Helt ofattbart!!!
Sånt här får bara inte hända. Hur ska ni orka igenom detta???
Jag finner inte ord... Vad säger man i en sån här stund? Jag önskar jag kunde göra nåt för er men vad....
Stora varma kramar till er och era tre små änglar. Terese
Ta den tid du behöver,alla förstår vi tystnaden som blir efteråt..
SvaraRaderaKommer sakna dig men förstår absolut att du försvinner en liten stund..
Tänker på er och William ofta,det är så sorgligt..
var rädd om dig och krama christofer ofta och hårt..
Många många kramar
Det finns inga ord.. det är uppenbart att det inte finns någon rättvisa i den här världen. Så ledsen för er skull. Skickar varma tankar och en massa kramar!
SvaraRaderaJag beklagar er sorg så mycket och skickar massor med styrkekramar till er.
SvaraRaderaSå fruktansvärt sorgligt... Varma tankar till er /Em
SvaraRaderaSå ledsen för er skull!
SvaraRaderaVet inte riktigt vad jag ska skriva. Tänker på er och era fina barn!
Kram
Beklagar sorgen styrke kramar till er..
SvaraRaderaHittade hit genom Toncis blogg.
SvaraRaderaVill bara lämna ett litet avtryck.
Jag beklagar verkligen.
Livet är så jävla orättvist!
fast jag inte känner dig sänder jag dig en stor kram!!
Åhh herregud vilket öde. Så här skulle det inte sluta!!
SvaraRaderaJag är så hemskt ledsen.
Sov sött lilleman, och alla kramar till mamma och pappa. Fick ni bra stöd på sjukhuset? Jag hoppas dom kan hitta nått som hjälper er framåt.
Du ger mig styrka i mitt egna öde. Att se att ni kämpar så som ni gör.
Beklagar så hemskt mycket. Så fruktansvärt hemskt mycket. =(
Kram
Jag beklagar sorgen.. så hemskt så det finns inte ord för det.. Kram
SvaraRaderaDet finns inga ord som räcker till... Önskar så att det hade blivit ett "lyckligt slut". Mina tankar går till er, massa kramar Cissi
SvaraRaderaJag finner inga ord. Är så lessen för eran skull...
SvaraRaderaStyrkekramen
scrapmoster
Skickar många stora varma kramar till er. Saknar ord... Livet är inte rättvist.
SvaraRadera/Elisabeth med *Vendela*, Vilda, *Vega*, Ville och Vilja
Har själv förlorat tre barnbörjan men det har varit i ett betydligt tidigare skede, redan i vecka 11, så kan inte säga att jag vet exakt hur ni känner er men förstår kanske en del av tankarna ni går igenom.. Fast jag inte känner er så skickar jag många styrkekramar! Ni och era tre vackra barn är i mina tankar!
SvaraRadera/Sabina
Finner inga ord kära du, livet är så djä....orättvist. Ska människor behöva gå igenom detta som ni gjort och dessutom tre gånger. Önskar av hela mitt hjärta (fast ja inte alls vet vem du eller ni är) att lyckan skall komma till er med. Många styrke kramar nu för det kan ni verkligen behöva. Må allt vända för er snart, de bara måste bli så!!!!
SvaraRaderaÄr så oerhört ledsen för er skull. Ni har gått igenom så mycket mer än vad en människa borde behöva...
SvaraRaderaVet inte riktigt vad jag ska säga, men samtidigt vet jag ju att det egentligten inte finns några ord som kan hjälpa och lindra.
Tänker på er ofta. Ta hand om varandra.