Idag har vi varit iväg till grannkommunen igen. Cristofer har varit hos sin psykologkontakt på eftermiddagen och jag gick själv på stan (igen!) :) Känner mig lite duktig! Bestämde mig för att kika på lite kläder idag, och det gick bra. Ända tills jag började fundera på att köpa ett par jeans, så jag ska ha något annat än mina mammabyxor som passar. Insåg då att jag inte var beredd på det. Tog ett par jeans i en storlek större än vad jag hade innan jag blev gravid, och de fick jag inte på mig. Då sjönk modet och jag vägrade prova fler jeans. Jag får ha mina alldeles för stora mammamysisar och leggins. De får duga så länge. Tills jag fått bort lite mer av gravidmagen.
Konstigt ändå att det gjorde ont. Jag undrar bara vad som gjorde ondast. Att jag inte kunde ha jeansen fast jag tyckte att jag borde kunna eftersom de var större än jag hade innan graviditeten, eller om det som gjorde ondast var att inse att jag inte ens skulle tänka på att jag inte har några vanliga jeans att ta på mig. Det gjorde ont att ha en tom stor gravidmage, som ännu inte återgått till sin vanliga magform, det gjorde ont att min mage inte är större och mindre tom. Jag vill ha tillbaka min stora sparkande och kullerbyttande mage. Jag vill i alla fall ha tillbaka min William! Jag vill ha honom skrikandes i en vagn! Jag vill ha honom att dra runt på när jag är i affärer... Jag vill ha min lilla fina pojke tillbaka...!!!!
Och så blev det något jag inte tänkte skriva om... Så ska väl försöka fortsätta där jag började.
Jo jag kikade på kläder och hittade en fin tunika till vår lilla kryssning vi ska på snart. Hittade lite underkläder på rea också, så det kändes bra! Och har precis insett att man inte har samma storlek på bh efter tre graviditeter som man hade innan... Hm...
Sen köpte jag en almanacka till Cristofers filofax, och prickade in rätt storlek :) Hittade även en tvålpump till badrummet (vår gamla har vi fått spunk på och kastas, gick inte att skruva på korken), en jätte fin gardin (tyvärr bara en längd) som var på rea och kostade 75 :- (funderar på att dela på den till två längder), en pocket bok som jag länge funderat på att läsa, och två cd-skivor för 12.50:- st :) Så lite fynd har jag allt gjort tycker jag :)
Nu har Cristofer åkt till bowlingen, de skulle ha något möte med hans bowlingklubb och sen är det träning som han tänkte stanna och kika på. Han tänkte inte träna, men stanna och träffa sina vänner lite. Och det kan ju vara skönt för honom. Mindre skönt för mig bara. Som får panik när jag blir lämnad ensam. Men jag måste försöka vänja mig...
Tänkte att min lilla vän Camilla skulle kunna ha gjort mig lite sällskap, men får bli när hon har tid :) Och så länge får jag försöka tänka att jag är duktig som klarar mig själv så länge jag nu gör det :)
Crisse sade att jag fick höra av mig om jag inte klarade att vara själv längre.
Och jag känner hur paniken kryper inpå mig, men jag ska försöka klara mig! Det går nog så länge jag kommer på något att pyssla med, så som att uppdatera bloggen... Men sen kanske det blir värre...
Funderar och klurar verkligen på vad det ska stå i Williams dödsannons. Jag vill få ut den i tidningen. På torsdag har det gått 3 veckor och jag har fortfarande inte orkat tagit tag i den... Känner mig riktigt ur gängorna och skulle vilja stanna tiden och hinna ikapp... Men det går ju inte... Jag vill säga så mycket i den lilla texten/dikten som ska stå med i dödsannonsen, men jag vet inte hur jag ska få plats med allt jag vill säga på några rader... Och vad KAN man egentligen skriva ut offentligt i lokaltidningen?!
Nu är huvudet tömt för en stund igen.. Så får vi se när jag måste tömma ur mig något nästa gång....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar