Ena sekunden är jag trött och slut, nästa är jag tvärförbannad, sen ledsen, relativt nollställd, glad, skrattandes, hysteriskt gråtandes, irriterad, less... Och just nu är jag less på att humöret skiftar. Inte en eller sju gånger om dagen... snarare en till sjutton gånger i timmen... Jag hinner inte med!!!
Idag har min underbara kurator varit hit på hembesök. Hon är så bra som gör så när man kanske av någon anledning inte riktigt orkar ta sig till henne.. Och vad skönt det är när hon kommer hit! Även om jag inte visste vad jag skulle säga, eller hur.. Men det gick bra... Det enda jag inte ville diskutera var när vi lämnade William. Det orkar jag inte med än...
Vi har beställt en kryssning i början på februari, men just nu vet jag inte hur jag ska orka... Jag som inte ens vet om jag orkar åka hemifrån.. Jag vill inte lämna vår lilla trygga hemmiljö... Det känns skrämmande...
Imorgon ska jag med Cristofer till grannkommunen, tror jag, när han ska på sitt första besök hos en psykolog (krishjälp genom försäkringen). Och jag är riktigt rädd.. Vad ska jag göra en timme utan honom? Hur ska jag klara mig? Jag som får panik om han går med soporna själv... Men någon gång måste jag ju börja.. Och på något sätt...
Det är så mycket jag vill ha ur mig, men så fort jag försöker formulera något så vet jag inte hur jag ska skriva...
Jag hatar att ta tag i vad vi går igenom just nu, helst vill jag ignorera... Och det är inte bra...
Vi känner inte varann men det enda jag känner efter att ha läst din blogg några gånger är att krama dej o ge dej en axel att gråta emot. JAg läser med tårar rinnande nerför mina kinder varje gång även om jag inte känner er. Många kramar från Helsingfors, Finland <3
SvaraRadera